Helene Schjerfbeck flyttar till Göteborgs konstmuseum

helene_schjerfbeck_punaiset_omenat

Igår stängde Helene Schjerfbeck utställningen på Waldemarsudde. Jag kan inte tänka mig annat än att det varit en publiksuccé. Utställningen går nu vidare till Göteborgs konstmuseum där den öppnar den 16 mars, och finns där över sommaren till den 18 augusti.

Utställningen har vandrat från Helsingfors, där den började 2012 med anledning av att det var 150 år sedan Helene Schjerfbeck föddes ((1862-1946). Det är en gripande utställning. Kanske inte det väntade ordvalet, men så här flera veckor efter att jag var och såg den på Waldemarsudde har en känsla av vemod och sorg dröjt sig kvar inom mig. Hennes tavlor är på många sätt magiska, men de andas en ensamhet och sorgsenhet som jag till slut har haft lite svårt att värja mig emot. Men det ska inte få någon att tveka – se den, den är fantastisk. Helene Schjerbeck var utan tvekan en komplex person och det syns genom hennes konst.

Det jag uppskattar mest med hennes konst är hennes förmåga att gå tillbaka till äldre målningar och göra en ny, med samma motiv, men med ett helt nytt stilistiskt tilltal. Här kommer några exempel:

Schejerfbeck2

Schjerfbeck3

Konvalescenten 1888 respektive 1938-39

schjerfbeck1

Schjerfbeck4

Balskorna 1882 respektive 1939, eller 1940

Schjerfbeck7

Schjerfbeck5

Skuggan på muren 1883 respektive 1933

Här har jag bara visat två av varje målning, men alla tre har fler varianter som tydligt visar hennes utveckling. Det är mycket fascinerande. Om man inte har möjlighet att se utställningen kan man köpa utställningskatalogen som är den mest heltäckande presentationen av Helene Schjerfbecks verk hittills. Det är enastående. Köp den på Adlibris där den finns på engelska och finska. Den svenska översättningen kan man köpa på museet.

Annonser

Konst som biter sig fast

matisse

Jag kan inte släppa utställningen på Waldemarsudde, med Helene Schjerfbeck. Den har bitit sig fast. Jag är otroligt glad att jag köpte utställningsboken som ger en väldigt heltäckande bild av hennes verk. Här kan man fortsätta att försjunka i hennes målningar. Särskilt fascinerande är de verk som hon replikerade, men i en helt ny stilistisk form, efter många år. Det får mig att tänka på följande citat av Henri Matisse (1869-1954) som jag väldigt ofta reflekterar över och referera till:

”Detaljerna, fortsätter herr Henri Matisse, behöver målaren inte längre bry sig om. Ett fotografi kan hundra gånger bättre och snabbare återge mängden av detaljer. Plastiken återger känslan så direkt som möjligt och med hjälp av de enklaste medel. Syftet med måleriet är inte längre att beskriva historien, eftersom det står i böckerna. Vi har en högre uppfattning om det. Genom måleriet uttrycker konstnären sina inre visioner.” (Ur ”Om konst” av Henri Matisse)

Det är precis vad Helene Schjerfbeck gör. Hennes konst biter sig fast.