Georgia O’Keeffe – once in a lifetime

IMG_3828

Egentligen är det omöjligt att återge den utställning med den amerikanska konstnären Georgia O’Keeffe som just nu visas på Tate Modern i London. Hennes målningar går inte att kopiera eller fotografera, de blir vackra men bleka kopior av originalen. Det är färgerna och glansen som inte går att återge. Jag tror inte att jag någonsin sett sådana färger och sådan glans som här.

IMG_3829

Tate Modern visar Georgia O’Keeffes konst fram till den 30 oktober. Det är enligt museets egen utsago den största utställningen någonsin med Georgia O’Keeffe (1887-1986) utanför Amerika. Hennes konst har visats några gånger förut i Europa, bland annat på Louisiana utanför Köpenhamn, men den här utställningen är större och mer heltäckande än de tidigare.

Tate Modern i sig är ett fantastiskt museum, stort men ändå otroligt hemtrevligt och inbjudande. Georgia O’Keeffes konst gör sig utmärkt i den här industriella miljön med sina raka, rena linjer och diskreta färger. Här kommer både hennes konst och hennes personlighet till sin rätt.

IMG_4277

Jag har längre varit fascinerad av Georgia O’Keeffes konst, men inte bara av den utan av hela hennes person. Jag har läst böcker både av och om henne och längtat intensivt efter att få se hennes konst med egna ögon. Att stå framför hennes målningar är en dramatisk men framför allt poetisk upplevelse. Det är ofantligt vackert.

Färgerna och formerna är överordnade allt. Känslan och musiken de återspeglar är essensen av Georgia O’Keeffes konst. Vad de föreställer är inte alltid klart och inte ens av särskilt stort intresse, det är känslan som är avgörande. Och man känner mycket. Precis som med Matisse känner man framför allt glädje, livslust och en intensiv längtan efter autenticitet.

tate6

Det som gör den här utställningen annorlunda jämfört med de tidigare som visats i Europa är att här visas också fotografier av Alfred Stieglitz (1864-1946), banbrytande fotograf och gallerist i New York som också gifte sig med Georgia O’Keeffe. Alfred fotograferade Georgia i mängd, både med och utan kläder.

Det är otroligt inkännande och vackra fotografier, ömsinta men med all Georgia O’Keeffes integritet intakt. Det förhöjer absolut upplevelsen på utställningen, att samtidigt som man ser målningar av konstnären får man se henne porträtterad av en annan konstnär.

Det blir en mycket givande korsbefruktning, antagligen på samma sätt som de båda konstnärerna inspirerade varandra i sitt konstnärliga skapande. Man känner ingen konkurrens mellan dem, endast inspiration och uppmuntran. Det är befriande.

tate2

Georgia O’Keeffe är mest känd för sina stora målningar, oftast föreställande blommor i närbild eller ökenlandskap från området i New Mexico där hon bodde senare delen av sitt liv. Men jag upptäcker till min förvåning att det konsekvent är de minsta tavlorna på utställningen som drar mina blickar till sig.

Den här till exempel är en av de allra bästa målningarna på utställningen tycker jag. Den heter ”Shell no 2” och är målad 1928. Den mäter endast 23,5 x 18,4 cm. Så liten men så vacker. Jag står länge framför den och till slut är jag bara tvungen att fotografera den trots att det är förbjudet. Jag bara måste få med mig en bild hem där färgerna någorlunda kommer till sin rätt, och som ett bevis på att jag faktiskt har sett den i verkligheten, det var ingen dröm.

IMG_4256

Georgia O’Keeffe föddes i Wisconsin och bodde en längre tid i New York tillsamman med Alfred Stieglitz, men det var när hon kom till New Mexico 1929 som hon hittade hem på riktigt. Senare i sitt liv flyttade hon dit för alltid, till det som kallas Ghost Ranch. Miljön kring hennes hem blev en enorm inspirationskälla för henne.

tate7

Georgia O’Keeffe, fotograferad av Ansel Adams 1937, en ikonisk bild som bidragit till kulten, och till och med mystiken, kring konstnären. Hon bodde i princip ensam på Ghost Ranch efter att hennes man gått bort och hon ägnade all sin tid till att måla. Hennes sinne för detaljer och känsla är avundsvärd.

IMG_3841

tate4

Hon målade ofta den här dörren, en av dörrarna i sitt hus, och på utställningen fanns den med i tre olika varianter, det här är två av dem. Hon var otroligt fascinerad av dörren, men vad jag vet målade hon den alltid utifrån och in. Det kan jämföras med den franske konstnären Henri Matisse, en av dem som hon beundrade och inspirerades av, som också målade många dörrar och fönster, men han gjorde det nästan alltid inifrån och ut.

Georgia O’Keeffe ”anklagas” ofta för att måla väldigt sexuellt, eller snarare sensuellt, där blommor och andra former ofta associeras till framför allt kvinnliga men också manliga könsorgan. Även jag har skrivit om det tidigare. Och visst, det finns konstverk med på utställningen som kan ge de associationerna men det ligger, precis som Georgia O’Keeffe själv hävdade, definitivt i betraktarens öga.

Det jag tänkt tidigare, och skrivit om här på bloggen, är att det varit något omedvetet hos henne – att hon målat som hon har målat, mer eller mindre medvetet, och att det inte borde förvåna henne att många målningar tolkas på det sättet av betraktarna. Men nu, efter att ha sett hennes konst i verkligheten, inser jag: hon målar livet, det organiska livet, i färgerna, formerna och intentionen. Och de livgivande former liknar varandra. Det är ett holistiskt perspektiv på tillvaron och existensen. Plötsligt förstår jag henne på ett nytt sätt.

tate3

Jag önskar att det gick att återge alla målningarna på utställningen, men det är förstås omöjligt, och i vilket fall som helst bör de ses med egna ögon. Under mina dagar i London besökte jag utställningen två gånger för att försöka bränna in konsten, färgerna och formerna djupt in i mitt sinne. Det fanns så mycket att inspireras av. Utställningen gjorde mig lycklig. Just nu känner jag stor kärlek och tacksamhet till både Georgia O’Keeffe och till Tate Modern.

tate5

För den som inte har möjlighet att besöka utställningen finns en katalog att köpa, och mycket mer, på museets hemsida. Absolut värt pengarna.

Georgia O’Keeffe om sin konst

some memories

Den amerikanska konstnären Georgia O’Keeffe lämnade inget skrivet ”testamente” efter sig, det vill säga, hon skrev inga böcker om konst som många andra konstnärer gjort och gör. Hon gjorde i princip inga ansatser till att tolka sin egen konst, istället blev hon snarare irriterad när andra tolkade hennes målningar och lade betydelser i dem som hon inte alls höll med om.

Men en liten oansenlig bok medverkade hon ändå till: Some memories of Drawings, där hon minnas vad som inspirerade henne till att måla vissa teckningar och målningar. Det är verkligen en anspråkslös bok men den är ändå intressant eftersom den berättar något om Georgia som kan vara svårfångat annars. Hon var en på många sätt hemlighetsfull person. I alla fall för omvärlden. För henne var det tillräckligt att förmedla sig med omvärlden genom sin konst.

Trots detta gick hon med på att göra denna bok som kom ut 1974 första gången och då endast i 100, av konstnären, signerade exemplar. Den blev genast ett samlingsobjekt och är dyr att köpa idag om man kan få tag på ett exemplar. 1988 kom en nyutgåva av boken ut, tillgänglig för alla, men självklart inte signerad av konstnären som levde mellan 1887 och 1986. Det var hennes förläggare,Doris Bry, som bestämde att boken skulle ges ut igen som en hyllning till konstnären efter hennes död.

De verk som finns kommenterade i boken målades mellan 1915 och 1963. Nedan följer några av verken avbildade i boken, med Georgia O’Keeffes kommentar (på engelska eftersom boken inte finns i svensk översättning) till konstverket. Här får man en liten inblick i hur omsorgsfull och noggrann hon var som konstnär, men också impulsiv och improviserande.

blue lines

(Blue lines. 1916. Watercolor. 25 x 19 inches)

”It was in the fall of 1915 that I decided not to use any color until I couldn´t get along without it and I believe it was June before I needed blue.

Along the way I had probably looked very carefully at Chinese and Japanese paintings and calligraphy before I got to the Blue Lines. I had practiced a good deal with the watercolor brush, but I considered that it would be impossible for me to have the fluency developed by the Orientals who always wrote with the brush.

Blue Lines was first done with charcoal. Then there were probably five or six paintings of it with black watercolor before I got to this painting with blue watercolor that seemed right.”

okeeffe-somememories2
(Drawing no.12. 1917. Charcoal. 24 x 19 inches)

”Maybe a kiss…”

some memories 3
(Drawing no. 9. 1915. Charcoal 2 5x 19 inches)

”Drawing no. 9 is the drawing of a headache. It was a very bad headache at the time that I was busy drawing every night, sitting on the floor in front of the closet door.

Well, I had the headache, why not do something with it? So – here it is.”

Boken Some Memories of Drawings finns att beställa på Adlibris och Bokus. Boken innehåller 21 kommenterade målningar av och med Georgia O’Keeffe.

Ett imponerande konstnärsliv

Georgias hus

Den amerikanska konstnären Georgia O´Keeffe (1887-1986) är verkligen en imponerande person. Inte bara hennes konst utan hela hennes liv. Jag har just avslutat läsningen av ”Porträtt av en konstnär” av Laurie Lisle (Forum, 1980) som fortfarande verkar vara den mest heltäckande biografin över Georgia O´Keeffe.

Boken är skriven utan Georgia O´Keeffes medverkan men författaren hade hennes tillåtelse att skriva den. Förutom att författaren förmedlar ett mycket levande, innehållsrikt och komplext portätt av konstnären är man som läsare tacksam över att den är skriven i en tid då O´Keeffe var enormt berömd men ännu inte en oantastbar ikon. Det gör porträttet så mycket mer trovärdigt. Boken finns att beställa på Bokbörsen. Absolut läsvärd om man är det minsta intresserad av en av Amerikas mest berömda – och en av de absolut största – konstnärer.

Purple-Hills-Ghost-Ranch1

Georgia O'Keeffe Home and Studio

Georgia-O-Keeffe-xx-In-the-Patio-No-IV-1948

Georgia O´Keeffe levde större delen av sitt liv i Santa Fe i New Mexico, där hon hade två boenden: Ghost Ranch, som hon besökte första gången 1934 och köpte en del av 1940, och ett hus närmare civilisationen i Abiquiu som hon köpte 1945. Hon delade sin tid mellan sina två boenden och hade en ateljé på båda ställena. Hon målade de fantastiska miljöerna och utsikterna från båda ställena i resten av sitt liv.

Bland annat var hon otroligt fascinerad av en dörr på gården i Abiquiu, hon kunde aldrig förklarar varför, men hon målade dörren ett otal gånger. Den var oemotståndlig för henne, och blev det även för hennes beundrare, Alla undrade vad som fanns bakom dörren, men det var inte mer spännande än att den dolde ett lager av målningar.

bild-3 kopia 9

kritor

Till och med hennes kvarlämnade kritor är lika vackra och fantasieggande som personen själv. Porträtt ovan är taget av Malcolm Varon på Ghost Ranch 1977 när hon var över nittio år.

Ur ”Porträtt av en konstnär”: ”Många betraktare undrade varför hennes dukar var fulla av livlösa föremål och helt i avsaknad av mänskligt liv. Med få undantag, som fåglar i flykt över Palo Duro-kanjonen, bergen i Lake George och New Mexicos höjder, målade O´Keeffe aldrig levande varelser. ‘Jag har suttit modell för så många konstnärer att jag aldrig kan tänka mig att be någon göra samma sak för mig’, brukade hon säga. Ibland tillfogade hon, betydligt mer sanningsenligt: ‘Jag har alltid ansett mig kunna få med allt det i en målning genom att antyda det. Jag menar det liv som levts på en viss plats’.”

I Santa Fe finns numera ett Georgia O´Keeffe museum och hennes bostäder har blivit historiska minnesmärken man kan besöka.

Georgia O´Keeffe, en konstnär

G8

Jag håller på och läser boken ”Porträtt av en konstnär”, en biografi över Georgia O´Keeffe, av Laurie Lisle (från 1986). Det är en mycket välskriven bok som ger en fascinerande bild av både konstnären och hennes tid, Georgia O´Keeffe levde i Amerika mellan åren 1887-1986. Jag har alltid varit nyfiken på Georgia O´Keeffe men aldrig tagit mig tid att fördjupa mig i hennes liv och verk. Nu känns det som jag håller på att lära känna en ny vän.

Jag har kommit knappt halvvägs i boken och är glad att det finns mycket kvar att läsa eftersom varje sida lär mig något nytt. Jag läser med omsorg för att inte missa något. Trots att jag inte läst klart boken ännu kan jag inte låta bli att redan nu kommentera en intressant reflektion.

Georgia O´Keeffe är bland annat känd för sina enorma blommotiv. Konstverken är verkligen annorlunda. Hon målade extrema närbilder, kanske bara en detalj av en blomma med en precision som liknar ett kolorerat fotografi, men det är mestadels målat i olja med minutiös precision. Hennes blommor stötte på motstånd från början men blev med tiden hennes främsta kännetecken.

De är mycket intressant att Georgia O´Keeffe stod helt frågande och oförstående inför de reaktioner som blommorna genererade: de är erotiska och refererar till det manliga respektive det kvinnliga könsorganet. Recensenterna talade om freudianskt måleri, Freud var på modet i början av 1900-talets Amerika, men Georgia O´Keeffe protesterade upprört:

”Georgia protesterade och hävdade att kvinnliga konstnärers erfarenheter inte var ‘begränsad till en enda sida av livet’, och hon framhöll att blommålningar gjorda av män – exempelvis Hartley och Demuth – inte gavs en erotisk tolkning. Återigen hävdade hon att om åskådaren såg några sexuella symboler var dessa en produkt av deras egna hjärnor.”

Ja, det är ju väldigt intressant att hon blev så upprörd. Titta på dessa målningar och bedöm själva:

G4

G5

G6

G7

Är det erotiska i bilden eller i mitt sinne? Det är faktiskt ganska obegripligt att Georgia O´Keeffe blev så upprörd. Det borde inte vara svårt för henne att se varför dessa tolkningar gjordes. Och även om det var svårt för henne att förstå det så borde hon varit klok nog att förstå att det kanske var hennes undermedvetna som spökade när hon målade, helt ofrivilligt. Det är ju ändå inte otänkbart, det måste hon ha reflekterat över, hon var ju en mycket klok person.

Stieglitz_okeeffe_1918

I vilket fall som helst var hon en mycket sinnlig person, det ser man i det här porträttet som hennes älskare, och senare hennes man, den berömde fotografen Alfred Stieglitz tagit av henne. Ett av flera hundra fotografier där varje del av hennes kropp, även de mest intima delarna av hennes kropp, dokumenterades. Att se en koppling mellan dessa parallella företeelser borde väl ändå inte vara helt otänkbart. Ska bli mycket intressant att läsa vidare i boken!

Boken finns fortfarande att köpa på antikvariat, till exempel på Bokbörsen.

Närmare Georgia O’Keeffe

Georgia3

Jag har länge haft svårt för målningar av den amerikanska konstnären Georgia O’Keeffe. Det är något med svulstigheten, fruktbarheten och det uppenbara sexuella och sensuella jag haft svårt att ta till mig. Det har varit för mycket, för närgånget på något sätt.

Georgia5

Georgia6

Nu märker jag att jag långsamt håller på att ändra inställning. Plötsligt har jag börjat dras till hennes konst, men också liksom så många andra, till hennes person. Det är något imponerande med henne. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad ännu. Jag upptäckte att en biografi över henne kommit ut på svenska: Porträtt av en konstnär, av Laurie Lisle (Forum, 1988). Den här jag köpt och ser verkligen fram emot att läsa.

Georgia7

En vändning kom i samband med besöket på den stora Hilma af Klint utställningen som pågår på Moderna museet just nu. Det finns något besläktat mellan dessa egensinniga konstnärer. Något frodigt, livligt och oblygt som numera talar till mig. Jag vill lära mig mer om Georgia O’Keeffe.