The Grand Budapest Hotel äger

The Grand budapest Hotel Soundtrack

Jo, det är en fantastisk film, mest för att den är rolig, underfundig och dråplig, inte så mycket för att den skulle ha ett underliggande, allvarligare budskap. Hur man än vänder och vrider på det kan man inte säga att regissören Wes Anderson haft någon större eller djupare avsikt med sin berättelse än att gestalta värdet av vänskap och solidaritet. Ett nog så viktigt budskap, så klart, men inte politiskt i den mer specifika betydelsen. Men det budskaps som ges är fullt tillräckligt.

the grand2

Filmen uppvisar en magnifik rad av underbara skådespelare in i minsta biroll, Ralph Fiennes och Tony Revolori som spelar huvudrollerna är väldigt bra och samspelet den emellan är en njutning att se. Visst handlar det om ett hotell och människorna – och hierarkierna inom det – men egentligen är det en kuliss till den verkliga berättelsen, om mannen som lever ut sin dröm och drar in andra i sin drömvärld.Han gör människor lyckliga på olika sätt, vilket måste anses vara en magnifik livsuppgift.

the grand

Filmen utspelar sig i mellankrigstiden i en påhittad europeisk öststat fram tills de inte särskilt väl kamoflerade nazisterna tar över hotellet när andra världskriget bryter ut och slår sönder den värld och verklighet som hotellet och dess människor levt i, drömmen om det kulturella och intellektuella Europa.

Man behöver inte kunna sin historia särskilt väl för att se kopplingarna. Det finns en sorg i denna förändring som förmedlas med en innerlig medkänsla, en sorg över den tid som flytt. Men trots detta skrattar man hela tiden. Det är en hejdlöst rolig film.

the grand3

Självklart finns det skurkar med i filmen för att höja stämningen och det kan man lugnt säga att de gör.

the-grand-budapest-hotel-courtesan-au-chocolat-530x332

Samtidigt som filmen är nostalgisk och drömmer om den tid som flytt så passar den samtidigt på att driva med drömmen, eller myten, till exempel genom de bakelser som går som en röd tråd genom hela berättelsen. De kommer från konditorn Mendl och smakar tydligen gudomligt – såsom myten hävdar, att alla central- och östeuropeiska länder och städer med självaktning måste ha klassiska konditorier och kaféer som serverar underbara bakverk – problemet är bara att de i filmen är så otroligt fula. Myten förblindar verkligheten.

the-grand-budapest-hotel-devoile-nouveau-site-L-GB4Gz7

Hela filmen är ett drömverk och en illusion vilket syns tydligt i filmens scenspråk som mest liknar en tecknad film. det är vackert, drömskt och komiskt. Filmen är en njutning från början till slut.

Filmen är tillägnad den österrikiske författaren Stefan Zweig som skrivit boken ”Världen av i går: en europés minnen” från 1943. Boken finns att köpa på både Adlibris och Bokus.

Annonser

#Liljevalchs vårsalong roar oss

lilje9

Idag besökte jag för andra gången Liljevalchs vårsalong. Som jag skrev i ett blogginlägg förra året så har jag tidigare medvetet undvikit att besöka vårsalongen i någon barnslig tro på att jag inte skulle uppskatta konsten som visades där.

Varför jag trodde det? Ingen aning! Men vårsalongen 2013 omvände mig rejält, jag älskade den, så i år rådde ingen tvekan om att ett besök var på sin plats. Idag var det äntligen dags.

lilje1

Årets vårsalong roar snarare än oroar (som förra årets gjorde). Vi skrattade högt många gånger under besöket, även om många allvarliga stunder också uppstod under vandringen genom rummen, fulla av fantastisk konst. Den första tavla jag fastnade för var denna som föreställer guden Tor.

Den är målad i olja på duk av Eskil Andersson som jag tog för givet, när jag såg tavlan, att den var målad av den yngste deltagaren detta år. Istället visade det sig vara årets äldste deltagare född 1922 som målat den. Målningen är fantastisk i all sin enkelhet och naivitet, full av styrka och självförtroende. Jag är imponerad.

lilje2

Som jag skrattade när jag såg detta konstverk kallat ”Jag är inte beroende” av Romina Zomegnan. Det består av tomma kartonger från smartphones av olika slag. På varje kartong sitter en varningstext där det till exempel står: ”Smartphones skadar relationer”. Mycket fyndigt.

Roligt och dödligt allvar på samma gång. Självklart var jag tvungen att fiska fram min smartphone för att fotografera – till mitt sällskaps irritation…

lilje3

Gun Nordstrand har vävt denna bildväv kallad ”Pussy Riot och Malala”. Det behövs inga ord för att beskriva detta konstverk, det är mycket talande i sig självt och mycket vackert. Tack Gun!

lilje4

Utställningens vackraste konstverk, i mina ögon, är denna av Angelica Kristenson Aurelius, olja på duk, kallad ”Interiör”. Mina blickar drogs till den och jag blev glad av att titta på den, vilket genast fick mig att anta att konstnären troligtvis tycker om och inspireras av Henri Matisse, men trots den tydliga inspirationen fångar hon ändå in ett eget uttryck. Mycket, mycket vackert.

lilje6

Det som gör modern konst spännande är att man ibland inte vet vad som är konst och vad som är skräp eller en tillfällighet. ClaesMikael Svensson ställer ut två konstverk kallade ”Kretslopp”, skulpturer skapad av återvunna plastflaskor och byggplast. På bordet låg också den här:

lilje5

Nu är frågan: Ingår det lilla klistermärket med Bambi på i konstverket eller inte? Ska det ligga där eller har ett barn lagt det där och glömt det? Omöjligt att veta. Jag vet ännu inte vilket som är det rätta svaret. Mystiken med modern konst får ett ansikte…

lilje7

Även om årets utställning i första hand roade genom många finurliga och skämtsamma inslag fanns det också mycket allvar och samhällskritik i konsten, både mot miljöförstörelsen, krig och annat som behöver kritiseras, diskuteras och åtgärdas. Här är en samling frimärken som alla lyfter frågan om drönare.

lilje11

lilje12

Sist men inte minst denna triptyk, tre fraktfartyg som lägger ut, målade av Sten-Yngve Johansson, kallade Civilisation 2, 5 och 1. Det är något dramatiskt med dessa skenbart enkla konstverk, målningar av skepp på väg någonstans fullastade av något som vi inte vet.

Tjock färg som är levande och nervig. Det är vackert samtidigt som det är något som stör och berör på djupet – på ett besvärande sätt. En av utställningens absoluta höjdpunkter tycker jag.

Om du inte redan sett Liljevalchs vårsalong i år rekommenderar jag verkligen ett besök. Salongen har öppet en vecka till och avslutas på söndag den 23 mars. Missa inte!

Jills veranda och Magnus Carlsson: Roy Orbinson 2.0

weeping

Jag har sett de två sista avsnitten av Jills veranda, ett program på SVT om Nashville och countrymusik. I sex avsnitt har sångerskan Jill Johnson bjudit in en gäst från Sverige som besökt henne i Nashville, USA, där de pratat musik och sjungit country. Första avsnittet jag såg gästades av Kristian Gidlund och det andra, som också var det sista, av Magnus Carlson från Weeping Willows.

Båda programmen var fantastiskt bra men på väldigt olika sätt. Jag är glad att jag fortfarande har några avsnitt kvar att se, de lär finnas tillgängliga på SVT play ett bra tag till hoppas jag, eller går i repris med tanke på hur uppskattat programmet har varit. I det sista avsnittet charmades vi alla av Magnus Carlsson som verkar vara en otroligt varmhjärtad person. Har alltid gillat Weeping Willows musik men har inte köpt någon skiva förut, men nu kände jag att det var dags.

Weeping_Willows

Tidigare i år gav Weeping Willows ut sin sjunde skiva som heter The Time Has Come. Efter att ha sett Magnus Carlsson i Jills veranda och hört hans fenomenala röst igen kände jag att det var dags att köpa en skiva. Den senaste skivan har fått fin kritik, framför allt för att bandet hittat tillbaka till sina ”rötter” igen.

När första sången, The World is Far Away, översvämmade min hjärna (jag lyssnade i hörlurar eftersom jag köpt skivan på itunes) började jag nästa gråta, det var en sån plötslig, överväldigande känslorush som nästan sprängde alla mina sinnen. Magnus Carlssons sammetsröst rakt in i hjärnan och varje fiber av min varelse. Vilken upplevelse. Sedan bara fortsatte det. Min Gud vilken skiva!

Roy Orbinson 2.0 men ändå något helt eget. Det är fantastiskt. Det är absolut en av de bästa skivor jag någonsin lyssnat till, men sedan gillar jag just denna smäktande, smärtsamma, svulstiga, romantiska, underbara, raspiga, trasiga, vemodiga, deppiga och helt enkelt oslagbara musikstil lite då och nu. Flashback bakåt i tiden men ändå här och nu. Hur är det möjligt? Jag häpnar. Depeche Mode med silkesvantar på något sätt.

jillsmagnuskort_992

Jag är djupt tacksam till programmet Jills veranda, både för att det har gett mig en oförglömlig TV upplevelse, men framför allt för att det fick mig att köpa skivan med Weeping Willows och Magnus Carlsson. Att vilja skratta och gråta samtidigt och njuta lika mycket av båda känslorna, på samma gång, det är en konst att kunna förmedla. Tack!