Agatha Christie överraskar mig

FullSizeRender-233

Dessa listiga, listiga bokförlag! Om det inte vore för dessa makalöst snygga bokomslag, designade av Sara R. Acedo, skulle jag antagligen inte köpt en enda av dessa böcker. Nu har jag köpt många och jag misstänker att det kommer att bli fler. Så listigt! Jag gick rätt i fällan!

Men det är jag uppriktigt glad för. Jag har fått några exceptionellt snygga böcker till min bokhylla och jag har upptäckt Agatha Christie som författare. Jag kan faktiskt inte minnas att jag läst någon av hennes böcker tidigare, jag har blivit mätt på alla TV-serier som gått i omgångar. Jag gillar oftast TV-serierna (föredrag Hercule Poirot framför miss Marpel) men de har aldrig lockat mig till att läsa böckerna.

agatha_3036987b

Det är med anledning av att Agatha Christie skulle fyllt 125 år 2015 som bokförlaget Bookmark gett ut, och fortsätter att ge ut, flera av hennes böcker i nytryck. Förutom de snygga omslagen har böckerna också fått en välbehövlig (utgår jag ifrån) nyöversättning av Helen Ljungmark.

Agatha Christie (1890-1976) har överraskat mig. Plötsligt är jag inte alls förvånad över att hon är världens mest sålda skönlitterära författare (efter Shakespeare) och att hennes böcker fortsätter att sälja istället för att bli hopplöst otidsenliga. Hon skriver verkligen bra.

När man ser en TV produktion som bygger på någon av hennes böcker blir man ofta så upptagen med att försöka lösa brottet att man inte lägger märke till de små finesserna. En av dessa finesser är att Agatha Christie skriver väldigt roligt. En intellektuell, torr humor som verkligen går hem hos mig.

En annan finess med hennes skrivande är att hon har en ingående personkännedom, hennes insikter i människors villkor och etiska möjligheter är djupa men presenteras på ett mycket lättviktigt sätt, så där bara i förbifarten. Det måste vara en av hemligheterna med hennes popularitet, hon berättar viktiga saker i en till synes banal form. Det är raffinerat.

FullSizeRender-243

Den första bok jag köpte och läste var ”Badortsmysteriet”, där den belgiske detektiven Hercule Poirot löser ett fall. Som alltid med Poirot verkar han hamna i ett fall utan planering, det är som om brotten dyker upp där han dyker upp, och så också i det här fallet.

Den här boken, eller ska vi säga intrigen, hade jag inte sett i någon film tidigare så den var helt ny för mig. Boken var bra.

FullSizeRender-253

Sedan läste jag ”Huset på udden”. Det är inte en deckare i samma stil som de andra, här finns varken Poirot eller miss Marple med. Den här boken påstås Agatha Christie ha ansett vara hennes bästa roman. Den har jag heller aldrig sett filmatiserad.

Intrigen ligger mer på ett psykologiskt plan jämfört med de andra böckerna jag läst. Den är riktigt bra och jag erkänner att jag inte lyckades lösa brottet förrän precis på slutet, en mycket bra intrig och en mycket bra bok.

FullSizeRender-263

Sedan tog jag mig an ”Orientexpressen” och här trodde jag mig veta allt om intrigen och brottet, men så var det inte. Antingen hade jag glömt eller också hade jag inte uppmärksammat den tillräckligt på TV:n.

Det är ett raffinerat spel med ett slutet sällskap, instängda i ett tåg på väg från Istanbul till Paris, där en snöstorm på Balkan försenar hela resan och därmed också orsakar hela intrigen med den döde i en av sovvagnarna. Hercule Poirot briljerar förstås.

Det som gör Agatha Christies böcker så intressanta att läsa är också det faktum att hon bygger det mesta på egna erfarenheter. Inte brotten i sig, men miljöerna, människorna och relationerna. Hon reste själv världen över, levde tidvis i andra kulturer, var gift och hade en dotter.

Det är hennes egna erfarenheter som ligger till grund för berättelserna. Det gör dem trovärdiga och intressanta att läsa också som tidsdokument. Vem skulle inte, liksom Agatha Christie, vilja åka med Orientstexpressen tidigt 1900-tal med allt vad det innebar? I boken får man en fin insyn i hur en sådan resa gick till. Boken är värd att läsa bara därför.

FullSizeRender-273

Nu blev det spännande, när jag kom till ”Döden på Nilen”. Här visste jag hur brottet gått till och varför, men det hindrade mig inte alls från att njuta av läsningen. Nu blev det istället roligt att upptäcka alla ledtrådar som författaren la ut under berättelsens gång, att se hur hon byggde upp intrigen bit för bit.

Här kunde jag också fokusera mer på människorna än på brottet, eftersom jag hade viss koll på vad som skulle hända och varför, och då kunde jag njuta av hennes insiktsfulla kommentarer – levererade av den förträfflige Hercule Poirot förstås – om, framför allt, relationer. Särskilt relationen mellan förälder och barn.

Här blir det också mycket tydligt, det som är ett av detektiven Hercule Poirots kännetecken, att han är beredd att se mellan fingrarna med både det ena och det andra mindre moraliska beteendet om han bedömer att människan det gäller är i grunden god och bör få en andra chans. Det är ett mycket sympatiskt och mänskligt drag av den annars så fåfänge detektiven.

FullSizeRender-283

Så har jag den här boken kvar, ”Par i brott”. Den utkom 1929 men har aldrig förut översatts till svenska. Den blir ny på många sätt. Boken består av många kortare noveller, men den röda tråden i boken är det gifta paret Beresford som agerar detektiver och löser fall efter fall.

Här introduceras helt nya huvudpersoner för oss som inte har full koll på Agatha Christies bokutgivning. Samtidigt, just i dagarna, kommer en TV-serie i TV4 som bygger på de här berättelserna. Jag har inte läst boken ännu men ser fram emot att göra det, och framför allt att göra det innan jag ser avsnitten på TV.

FullSizeRender-293

Eftersom det var omslagen som fick mig på fall vill jag avsluta med att säga att av de böcker jag köpt hittills är de här två omslagen mina två favoriter. Särskilt det till ”Par i brott”, det är så snyggt att jag önskar att bokförlaget gjorde en affisch av det. Snälla, gör det!

Efter en snabb titt på bokförlagets hemsida inser jag att fler böcker är på ingång och jag ser ännu ett omslag som är helt galet snyggt. Måste köpa. Och med anledning av det känner jag att stämningen kräver att jag visar den här bilden som jag hittade på Instagram. Precis så är det.

FullSizeRender-303

Annonser

Kommissarie Martinelli slår till

IMG_5448

Under våren kunde man med spänning följa hur Lotta Olsson, skribent och bokrecensent i Dagens nyheter, listade sina ”hundra deckar­favoriter genom tiderna”. En bok om dagen, i hundra dagar, presenterades i tidningen.

Det var på gränsen till nagelbitande eftersom man ville se om man höll med henne, om hon hade med några av ens egna favoriter på listan, eller om det skulle dyka upp ett eller flera boktips som man inte kunde förbigå.

7437-d3_Laurie_R_King_Mystery_Author_Bay_Area_Portrait_Photography_edit

Som nummer sju på listan presenterades ”Farlig Begåvning” av Laurie R King, en amerikansk författare. Då blev jag nyfiken. Jag hade blivit tipsad om att läsa henne tidigare och har läst några av hennes böcker ur Mary Russell serien, men inte riktigt fallit för hennes stil.

Här presenterade den första boken i Martinelli serien och då tänkte jag att det var dags att ge henne en chans till. Särskilt som konsten hade en av huvudrollerna i boken ”Farlig begåvning” från 1993 (till svenska 1994).

Det var dags att dra igång den egna detektivverksamheten och leta upp boken som bara finns att köpa begagnad, i alla fall om man vill läsa den på svenska.

FullSizeRender-19

Det ger en extra dimension till serien om kommissarie Kate Martinelli, San Franciscopolis, att hon är homosexuell och lever i en relation med en kvinna. Det ger en extra dimension till handlingen för att det inte är något som det görs något större väsen av. Författaren behandlar dem som vilket par som helst, om än medveten om de svårigheten med fördomar etc som paret drabbas av. Det är uppfriskande.

Den första boken, i en serie av fem, är riktigt bra och man blir intresserad av att läsa mer om Kate Martinelli och hennes äldre kollega Al Hawkin. De är ett intressant radarpar och beskrivningarna av staden San Franscisco är levande och man vill gärna åka dit.

FullSizeRender-16

Om första boken var bra så är tyvärr andra boken inte lika bra, men eftersom man har blivit förtjust i personerna i boken vill man läsa vidare för deras skull. Man vill veta hur det går för dem. Andra boken, som också är översatt till svenska, heter ”Helig dåre” från 1995 (till svenska 2004).

Här är handlingen definitivt tunnare än i första boken men här kommer Laurie R Kings kunskaper i teologi fram. Förutom författare är hon också lärare och forskare i teologi, med fokus på Gamla testamentet.

Det blir en ny infallsvinkel, som säkert kändes ovan för den svenska publiken. Jag tycker att det är givande att hon använder sig av sin spetskompetens för att ge handlingen ett djup som den inte skulle haft annars.

FullSizeRender-17

Även den tredje boken finns på svenska, ”Med barn”, från 1996 (tills svenska 1997). Jag håller med Lotta Olsson, som skriver om den första boken, att Laurie R King är ojämn som författare. Andra boken i Martinelli serien var en svacka, men med den tredje tycker jag att hon är tillbaka på banan igen.

Här finns det många dimensioner, utöver själva brottet, som ger en fördjupad bild av människorna i boken och dess relationer. Det handlar om par-relationer, barn och föräldrar och föräldrar och styvbarns relationer. Och inte någonstans görs det någon skillnad om det gäller heterosexuella eller homosexuella relationer, där är vi alla lika.

FullSizeRender-20

Tyvärr verkar det inte som om Laurie R Kings böcker gick hem i de svenska stugorna för de två sista böckerna i serien om Kate Martinelli finns inte översatta till svenska. De fick jag köpa nya på originalspråket.

Det gjorde inget eftersom det viktigaste var att de gick att få tag på, men lite synd är det ändå att den svenska publiken inte hängde på. Det är, som sagt, uppfriskande att Laurie R King beskriver en homosexuell relation som det mest naturliga i världen, med sina ups and downs som vilken relation som helst.

Det behövs fler sådana böcker, kanske var hon för tidigt ute, eller kanske beror det på att de två sista böckerna inte riktigt höll måttet. Eller kan det vara för att den fjärde boken som heter ”Night Work” på engelska (utkom 2000) handlar väldigt mycket om religion och feministteologi? Ovant för den svenska publiken.

Handlingen i fjärde boken är intressant i sig men mest intressant är hennes ingående beskrivningar, på ett skönlitterärt sätt, av den senaste forskningen inom feministteologin, utifrån ett kristet och hinduiskt perspektiv.

Det är lärorikt och bildande och jag skulle önska att boken hade översatts till svenska just därför. Det hade varit i allmänbildningens tjänst.

FullSizeRender-18

Den femte boken, ”The Art of Detection” (2006), är den avslutande delen och här får vi säga farväl till de karaktärer man kommit att tycka mycket om. Det är tur att man känner sig helt redo att säga hej då, man har fått följa med dem i deras arbete och i deras privatliv under flera år och det har varit spännande, roligt och lärorikt, men det känns helt rätt att det är ett ordentligt avslut på serien.

Själva handlingen i den här boken är ett fall som berör Arthur Conan Doyles litteräre figur Sherlock Holmes. Det är som en övergång till Mary Russell serien som handlar om den åldrande Sherlock Holmes som gift sig med en ung kvinna och de fortsätter att lösa fall tillsammans.

I den här boken blir det som en bok i boken, det är både intressant och irriterande. I vilket fall som helst är boken läsvärd, men man bör ha läst alla böckerna innan för att riktigt förstå hur fint de fiktiva personerna i boken tar farväl av oss läsare. Faktiskt så tårades mina ögon i slutet av boken, av lycka. Hur ofta händer det när man läser en deckare?

IMG_5447

Allt som allt: jag är glad att jag fick tag på böckerna, de har varit en rolig och lättsam läsupplevelse som lärt mig nya saker vid sida av själva brottsfallen som poliserna Kate Martinelli och Al Hawkin löst. Ojämna men läsvärda.

Jag tycker om att läsa deckare, men särskilt sådana som har mer att ge, som har flera djup och i de här fallet är det just Kate Martinellis liv tillsammans med sin partner Lee som gett den extra, innehållsrika dimensionen. Författaren Laurie R King är själv heterosexuell men beskriver deras relation på ett mycket naturligt sätt.

Antagligen för att hon behandlar den som vilken relation som helst, vilket det ju är. Det har varit den största behållningen av böckerna. En dag kommer vi att vara där även i det verkliga livet. Det ser jag fram emot.

Från #Gotham till New York

9789187319624_200_new-yorks-gudar_pocket

2012 utkom den amerikanska författaren Lyndsay Faye med den historiska deckaren New Yorks gudar (Norstedts) som den svenska titeln lyder. Originaltiteln är The Gods of Gotham. Jag blev nyfiken redan då men inte förrän nu, när den kommit ut som pocket, har det blivit av att läsa den.

Jag blev nyfiken på boken för att den kombinerar en deckarintrig med ett historiskt skeende, nämligen när poliskåren i New York bildades vilket inträffade samtidigt som den stora inflyttningen av irländare kulminerade, på grund av svält på Irland. Potatisskörden slog till och under en period anlände cirka 15 000 irländare till Amerika per vecka.

Staden New York, också kallad Gotham på den tiden, växte från 60 515 invånare år 1800 till en halv miljon 1850. Självklart var inte alla irländare, men många var det och det skapade enorma spänningar i staden när den fylldes av utfattiga, svältande irländare. Boken utspelar sig vid den här tiden, 1845.

Lyndsay-Faye-Seven-for-a-Secret

New Yorks gudar handlar om Timothy Wilde, en bartender som efter en brand värvas till den nybildade poliskåren i staden. Boken är först i en tänkt serie om kommissarie Wilde och under 2013 utkom bok två i serien som fått namnet Seven for a Secret, och på svenska Tiga är guld.

Jag ska säga direkt att jag inte föll för boken i sig, det vill säga själva stilen och intrigen, den känns inte så gedigen, men däremot läste jag den med stor intresse för den historiska berättelsens skull. Här har författaren verkligen lyckats med att förmedla en känsla för stadens framväxt och utveckling. Hennes research är noggrann och gjord med inlevelse. Det gör boken definitivt läsvärd.

gangs-of-new-york-martin-scorsese

Eftersom jag inte heller sett filmen Gangs of New York som kom år 2002, regisserad av Martin Scorsese, och som handlar om samma historiska skeden av staden New Yorks utveckling, passade jag på att se den direkt efter att jag läst klart boken. Det var nog inte världens bästa idé ska erkännas.

Det känns som något värdigt självklart att Lyndsay Faye fått inspiration till boken genom att se den här filmen, vilket i sig inte är något fel. Problemet är att det är alltför mycket som är direkt hämtat från filmen, på gränsen till ett plagiat. Nåväl, det historiska skeendet kan ju alla beskriva så det kan ju inte kallas ett plagiat, men det känns ändå lite väl taget, så att säga.

Paradise_Square_n

GONY 1

Om man vill lära sig något om New York från den här tiden ger filmen en fantastisk visuell upplevelse av tiden och staden, men filmen är inte heller särskilt bra när det kommer till intrigen och skådespeleriet, även om vissa gör väldigt bra ifrån sig, till exempel Daniel Day-Lewis.

Både boken och filmen bygger på verkliga händelser och historiska personer men de spinner två olika historier även om det tyvärr finns alltför många kopplings emellan de. Jag tycker faktiskt att det är oärligt av författaren att inte på något sätt nämna filmen som en inspirationskälla till boken, ingen skulle tycka illa om det, tvärt om.

gangs-of-newyork1

Filmens manusskrivare väver sin berättelse utifrån Herbert Asbury bok, The Gangs of New York, An Informal History of the Underworld, från 1928. Jag kan inte se någonstans i bokens eftertexter att författaren Lyndsay Fay hänvisar till den boken. Känns verkligen inte trovärdigt, hon kan inte ha gått förbi den, det borde räknas som tjänstefel.

irish-riot

I vilket fall som helst, här spekulerar jag ju bara, så tillför boken dimensioner som inte filmen har. I filmen så består de största spänningarna mellan folk med olika etnisk bakgrund, fram för allt de så kallade Infödda mot irländarna. Det blir lite komiskt med de Infödda som anser sig vara fullvärdiga amerikaner till skillnad från irländarna, men de är ju också, framför allt europeiska, invandrare; britter, italienare, tyskar som kanske funnits en eller två generationer i landet. Ironiskt, men så var det.

I boken är spänningarna inte i första hand etniska utan religiösa. Här målar författaren upp, på ett föredömligt sätt, de spänningar och det hat som fanns mellan protestanterna och katolikerna. Om det inte hade varit för att hon börjar varje kapitel med verkliga citat ur tidningar och böcker från den tiden skulle man trott att hon överdrev hatet, men det gör hon inte.

Det här fick mig att fundera ordentligt: varför blev det så? Men så klart, den stora majoriteten av europeiska invandrare som var de första pilgrimerna och emigranterna till den nya kontinenten Amerika var ju religiösa dissidenter som flydde den religiösa förföljelsen i Europa på 1600-1700-talet. Alltså frireligiösa grupper av olika sorter som förföljdes av majoritetskyrkan, den Romerska katolska: metodister, baptister, mennoniter etc. Alla vad som idag räkna som protestanter.

Inte konstigt att det blev krig. Här hade massor av flyende människor som tvingats bort från sina hemländer på grund av religiösa skäl äntligen funnit en fristat där de inte längre förtrycktes av den katolska kyrkan och plötsligt kommer alla dessa fattiga svältande katoliker och kräver utrymme och acceptens. Ja, dessa spänningar beskrivs väldigt väl i boken. Mycket bra.

cartoon

Både boken och filmen, trots vissa brister, ger liv till ett historiskt skeende som i alla fall jag visste väldigt lite om. Nu vet jag betydligt mer och det är jag glad för, jag ger nog hennes andra bok en chans ändå!

Varför översätter ingen Marco Vichi?

Sommaren 2011 besökte vi Florens och gjorde vid det tillfället vårt första besök på Uffizierna, det stora konstmuseet. Vi avslutade besöket med den obligatoriska rundan i museishopen (halva nöjet med varje museumbesök). Mitt intresse fångades av följande bokframsida:

vichi1

Både bokens grafiska form och titeln väckte mitt intresse. Jag köpte boken, en deckare, skriven av den italienska författaren Marco Vichi (utgiven 2011 på engelska). Boken utspelar sig i början av 1960-talet i Florens med omnejd och den som löser brotten är Inspektör Bordelli. Det är en spännande, men också en intressant, bok. Genom Bordelli, som deltog i andra världskriget när han var ung, får vi veta vad som hände i Italien under kriget (det var ju ett slags inbördeskrig parallellt med det stora kriget) och man får också en känsla av Italien på 1960-talet. Marco Vichi använder sin pappas berättelser som utgångspunkt när han skriver om kriget. Det är som sagt mycket läsvärt. Boken finns inte på svenska. Efter att ha läst den första boken hittade jag nästa (utgiven 2012 på engelska):

vichi

Därefter den tredje (utgiven 2012 på engelska):

vichi2

Alla tre böckerna är lika läsvärda. Jag undrar varför inget svenskt förlag översatt dem och gett ut dem i Sverige? Detta deckarälskande svenska folk, särskilt kvinnorna, som också älskar Italien, särskilt kvinnorna. Det borde verkligen finnas en marknad. Nu väntar jag längtansfullt efter nästa bok (utkommer 2013 på engelska):

vichi4

Marco Vichi är född 1957 och har till dags dato skrivit bland annat 11 romaner och två samlingar kortnoveller. Hans böcker om Inspektör Bordelli har vunnit olika deckarpriser.

Vichi_Marco-1x3a