Hållplats Musée d´Orsay, Paris

orsay1

Ett av Paris vackraste och mest innehållsrika museum är Musée d´Orsay. Museet är från början en järnvägsstation men har fyllt flera olika funktioner fram tills det slutgiltigt byggdes om till museum och öppnades 1986. Man har behållit det stationsliknande utseendet på både utsidan och insidan av byggnaden. Den är mycket vacker.

Museet ligger längst med Seine på andra sidan av floden förhållande till Tuilerieträdgården där Louvren ligger, världens största museum till antalet konstverk räknat. Ambitionen med museet är att visa konst från västvärlden från åren 1848 till 1914 och det lyckas man verkligen med.

orsay2

Det är väldig uppskattat att man behållit den gamla stationshusformen, till exempel de två stora klockorna som är placerade i varje ände av byggnaden. Det märkvärdiga med dessa klockor är att man kan se dem inifrån. Det är en mäktig upplevelse att stå där högst upp i huset och se ut över Paris.

orsay3

Det är ett mycket uppskattat fotograferingsobjekt. Här ses utsikten över Paris från den ena klockan. Men det är inte bara byggnaden i sig själv som lockar turisterna, det är konsten. Här finns allt och alla; Monet, Manet, Renoir, Cézanne, van Gogh, Surat, Toulouse-Lautrec, Gaugain och många många fler. Här kommer några kända, men mest mindre kända, verk som gör ett besök på museet till en fullträff om man uppskattar den här tidsperiodens konst:

orsay4

Min favorit alla kategorier på museet är den här tavlan som är målad av den franske konstnären Cézanne. Tavlan heter ”Äpplen och apelsiner” och är målad cirka 1899.

orsay5

Manet är rikligt representerad på museet men här kommer några mindre kända målningar av honom. Den här lilla tavlan heter, inte helt oväntat, ”Citron” och är målad 1880.

orsay6

Den här målningen föreställer den franske författaren Guillaume Apollinaire, om jag minns rätt. Alla bilderna är tagna i smyg eftersom det konstigt nog fortfarande är förbjudet att fotografera på museet. Därför hann jag inte notera alla titlar, man fick ju vara snabb innan vakten kom!

orsay7

”Vase of Peonies on a Pedestal” är en annan målning av Manet som verkligen visar vilken mästare han var på att ljudsätta sina motiv. vilket här förstärks på museet med mörk bakgrund och spotlights. Mycket vackert.

orsay8

Bland alla mycket kända konstverk finns mer okända men ändå mycket vackra konstverk. Mer oväntat var målningar med lika oväntade motiv. Den här lilla målningen av Paul Cézanne heter ”Kvinnan som blir stypt” från 1870-1872. Kanske en ögonblicksbild från dåtidens konstnärskvarteren i Paris som man inte är lika van vid att se dokumenterad.

orsay9

Den här lilla tavlan gjorde mig också förvånad. Den heter ”Vue de Capolago” och är målad 1907 av Giovanni Giacometti. Den är målad av pappan till den mer kände Alberto Giacometti, han med de välkända statyer med dessa långsmala människor. Det är statyerna som gått till eftervärlden, men den här lilla tavlan känns ändå väldigt rätt.

orsay10

”Femme sous la lampe” av Paul Signac från 1890 är fantastisk vacker i all sin enkelhet.

orsay11

Den här monumentala målningen som täcker en stor del av väggen inne på Art Nouveau avdelningen kändes lite John Bauer. Den är målad av den för mig helt okände Vitezlav Karel Masek, ”La prophétesse Libuse” 1893. Den fick man leta länge efter men det var det värt.

orsay12

Sist men inte minst, en av mina favoriter: Pierre Bonnard (1867-1947). Här kommer några av hans konstverk på museet, det finns fler. Den här absoluta favoriten heter ”Barn som gör ett sandslott” målat 1894. Jag helt enkelt älskar det asiatiska anslaget i målningen, och den avlånga formen från golv till tak. En strålande målning.

orsay13

Den här skämtsamma (antar jag) målningen heter ”Den vita katten” och är målad 1894.

orsay14

Slutligen, dessa vackra levnadsglada kvinnor ”Kvinnor i trädgården” från 1890. Också höga smala tavlor som verkligen pryder sin plats.

Ja, det finns självklart massor av konstverk att se, det här är bara några av mina personliga höjdpunkter. Om du inte varit där, om du har möjlighet, besök museet. Det ångrar man inte.

Här kommer en sista bild över hur museet ser ut på insidan. Mycket fantasieggande.

orsay

Annonser

Vad är kyssens hemlighet?

the-kiss-1908(1)

Idag besökte jag Belvedere, ett museum i Wien, där den enormt berömda och kopierade målningen av den österrikiske konstnären Gustav Klimt (1862-1918) finns, nämligen Kyssen. Tavlan målades 1907-1908 och är en av världens mest kända konstverk. Frågan är vad det är som gör den så märkvärdig?

Den är verkligen vacker, så mycket är klart. Det är målad i olja men är fylld av bladguld vilket gör att den har ett enormt skimmer. Det är något med guldet, färgen och formen som gör att man associerar till en ikon när man ser tavlan. Det gör den sakral på ett oväntat sätt.

Guldet drar uppmärksamheten till sig, men också den enorma ömhet tavlan utstrålar. Vem vill inte bli omsluten i en så ömsint och kärleksfull famn? Konstnären lyckas verkligen förmedla en känsla av värme och kärlek som man inte föreställer sig skulle vara möjlig att förmedla på en duk. Det gör målningen unik.

Färgsättningen, med det svarta och vita, avbrutet av färgglada blommor, särskilt de i lila och rött, gör målningen modern och tidlös på samma gång. Det är en otroligt skicklig kombination av mönster och färger, modernt och klassikt, samtidigt som tavlan är uppbyggd av banala prickar av färg, om man tittar närmare.

Ja, tavlan Kyssen har verkligen något extra. Jag förstår att den finns överallt; på paraplyer, porslin, tändsticksaskar, burkar, tavlor, vykort, nyckelband, och allt man bara kan komma på. Men tröttsamt är det.

Tavlan är helt klart överexploaterad. Den är magnifik, men den borde få lämnas ifred för att njutas av i rätt sammanhang. Det är den verkligen värd.

Portrait-of-Fritza-Riedler-1906_1

Det fanns många fler målningar av Gustav Klimt på museet, den ena vackrare än den andra. Jag blev faktiskt överraskad. Den här tavlan, ett porträtt av Fritza Riedler, målad 1906, stannade jag till vid flera gånger. Den är sagolikt vacker.

Det var skönt att upptäcka att Gustav Klimt kunde måla så många olika motiv, bland annat mycket vackra landskapsbilder. Till min förvåning är det inte Kyssen som stannat kvar i mitt minne, utan Fritza Riedler. Där får hon gärna stanna.

schiele_fensterwand_400

En annan mycket glad överraskning var denna målning av Egon Schiele (1890-1918), också han från Wien i Österrike: ”Fensterwand” från 1914. Det är en orolig men fanasieggande bild av en husfasad. Jag vet inte varför den tilltalade mig så mycket men det är något i den som drar mina blickar till sig. Det är också en hemlighet med konsten: att den inte behöver ett skäl.

När bergen rör sig

japan kvinnor

Idag var jag på Östasiatiska museet i Stockholm och lyssnade på Monica Braw som brättade om sin nya bok: Kvinnor i Japan under tusen år (Atlantis, 2012). Det visade sig också vara releaseparty för boken så förlaget var där och bjöd på vin.

Boken inleds med en dikt, När bergen rör sig, av en av Japans första feminister, Yosano Akiko, och dikten är från 1911:

Dagen har kommit när bergen ska börja röra sig
Ingen tror mig när jag säger det
Bergen har bara vilat en tid
För länge sedan
fick bergen utbrott av eld. De var levande
Det behöver ni inte tro
Men. människor, var övertygade om detta:
alla, kvinnor, som legat stilla, reser sig nu.

Den fantastiska dikten fick bilda fond till föredraget. Monica Braw berättade om fem av de nio kvinnor hon porträtterar i boken. En av dem var Hiratsuka Raicho (1886-1971), ännu en av de tidigaste feministerna i Japan. Hon startade en tidning för kvinnor, ett litterärt magasin där de bereddes plats för sina alster såsom dikter och andra texter. Den hette Seito vilket betyder Blåstrumpa på japanska. Tidningen blev en stor succé. Så här såg framsidan ut på det första numret som kom ut 1911:

1st_Issue_of_Seito

Det, i mina ögon, mycket intressanta med denna bild är den tydliga kopplingen till Art nouveau, som jag lärt mig mycket om tack vare serien som nyss gick på Kunskapskanalen. Där fick man lära sig att konstformen Art nouveau, som också kallas Jugend, hämtade mycket inspiration från japanska konst, särskilt japanska träsnitt. Det kan man verkligen se här. Det här skulle precis lika gärna kunnat vara producerad i Europa, av någon av de främsta Art nouveau konstnärerna. Omslaget blev mycket uppmärksammat när numret kom ut, vilket bidrog till att tidningen sålde bra redan från början.

First-Female-Novelist

En annan kvinna Monica Braw berättade om var den japanska författarinnan Murasaki Shikibu som levde i slutet av 900-talet. Hon skrev, vad som brukar kallas, världens första roman: Berättelsen om Genji, som handlar om en prins vid kejsarens hov på 900-talet, en riktig Don Juan. Hon är fortfarande Japans mest kända författare bland japaner. Murasaki Shikibu skrev också dagbok som finns kvar, den ger en väldigt detaljerad inblick i hur en kvinna vid hovet hade det för tusen år sedan i Japan.

Mycket inspirerande föreläsning och jag ser fram emot att läsa boken som man kunde köpa idag, direkt från förlaget.

Art noveau blir jugend i Wien

Klimt1

I går visades det tredje och sista avsnittet i Kunskapskanalen: Konst som förför – Art nouveau. Den här gången fick vi följa med till Wien där en egen form av konsten utvecklades, nämligen det som också kallas Jugend. Jugend betyder ungdom på tyska och det började användas för att det var de unga konstnärerna som anammade formen. En av förgrundsgestalterna var den mycket kände Gustav Klimt (1862-1918). Hans målning ”De älskande”, som han kallade den, eller ”Kyssen” som den allmän kallas, är ett av de mest kända verken från den här eran.

ver sacrum

Konstriktningen som utvecklades i Wien, jugend, kallas också för Secession och startade 1897 med att en grupp unga konstnärer bröt med stadens konstetablissemang, därav namnet som betyder ”utbrytning”. Deras ambition var att föra det moderna vidare. De startade en gemensam tidning, ett manifest, kallad Ver Sacrum, där konstnärerna bidrog med texter och illustrationer gratis.

Wienhus

Secessionisterna byggde en utställningsbyggnad i Wien 1897, skapat av Joseph Maria Olbrich. Den används fortfarande som ett galleri för modern konst, det som var byggnadens ursprungliga uppgift. Ovanför porten in till galleriet står konstnärernas motto: ”To every age its art, to art its freedom” (German: Der Zeit ihre Kunst. Der Kunst ihre Freiheit).

Egon Schiele-734659

Egon Schiele (1890-1918) får representera den österrikiska konstformens uppgång och fall. Han var en av Gustav Klimts lärjungar och avgudade honom, men det var också han som visade att Jugendstilen hade nått vägs ände. Hans konst tog sitt avstamp i jugend men tog språnget in i framtiden. Tavlan ovan är ett självporträtt där den unge konstnären bär den gamle, som antas vara Gustav Klimt, på ryggen. En ny tid bryter in: funktionalismen, kubismen och första världskriget. Inget blir sig likt igen.

Avsnittet går att se i repris och på SVT Play. Missa inte!

Art nouveau – Storbritannien

aubrey_beardsley

Den mycket intressanta och lärorika serien om Art Nouveau fortsätter på Kunskapskanalen. Idag visades del två och resan gick vidare från Paris till Storbritannien. Nu fick vi lära oss att den som introducerade Art Nouveau i Storbritannien var Aubrey Breadsley (1872-1898), en nittonårig illustratör. Han inspirerades av det japanska konstspråket och den franska Art nouveau, och inledde den brittiska varianten av konstformen. De svepande rörelserna och linjerna var hans kännetecken, som här, i damen med påfågelklänningen.

aubrey

Det jag gillar med serien är att de inte hänger kvar vid det uppenbara, i det här fallet William Morris och Art & Crafts rörelsen, utan fokuserar på dem som inte fått lika mycket uppmärksamhet, men som var banbrytande på sin tid. I det här avsnittet gällde det, bland andra, Margaret MacDonald Mackintosh (1865-1933), konstnär från Glasgow. Hos henne syns det tydliga keltiska inslaget som präglade den brittiska Art nouveau formen.Typiskt för henne är rosen.

AW main

Vi fick också lära oss om The Yellow Book, där Aubrey Beardsley var en av de mest framträdande illustratörerna. Mycket nytt och lärorikt, som sagt, och med helt nya infallsvinklar. I alla fall för mig. Missa inte!

The-Yellow-Book-Aubrey-Beardsley

Art noveau + Kunskapskanalen

Nu har det börjat en ny spännande serie på Kunskapskanalen. Den heter Konst som förför – Art noveau och handlar om den konstform som kallas just Art noveau (fritt översatt: Den nya konsten) som uppstod i slutet av 1800-talet i Paris. Alltihop började med en affisch som föreställde Sarah Bernhardt (1844-1923), en fransk skådespelerska.

art

Här syns hon på en målning av Georges Clairin, men det är i affischform hon är mest känd. I serien får vi lära oss att det var en affisch målad av Alphonse Muchas föreställande Sarah Bernhardt som räknas som startskottet för konstformen Art noveau. Vem har inte sett den här affischen och den flod av affischer och illustrationer som följde i samma stil?

mucha-bernhardt-gismonda

Men ett ännu större Art noveau arv från den tiden är tunnelbanenedgångarna i Paris, detta klassiska kännetecken för staden. Här får vi veta historien om hur de kom till. Det går fortfarande att se det första avsnittet i repris (sent på lördag kväll) eller på SVT Play och sedan följer ytterligare två avsnitt, sammanlagt tre avsnitt; Paris, Storbritannien och Wien. Serien går på söndagskvällar klockan 21.00 och leds av den brittiske kulturvetaren Stephen Smith.

Missa inte!