Hyllning till Hedvig Eleonora

hedvig-k

I år är det 300 år sedan den svenska barockdrottningen Hedvig Eleonora (1636-1715) dog. Det uppmärksammas på flera olika sätt, framför allt på några av de kungliga slotten: Gripsholm, Drottningholm och Strömsholm med utställningar och böcker.

Drottningholms slottsteater har man satt upp en föreställning som heter Esprit! Hedvig Eleonora. Det är operasångesrskan Charlotte Hellekant som står för både idé, manus, koreografi, regi och sist men inte minst: sjunger rollen som drottningen själv.

rectangle_big_retina

Det måste ha varit en dröm för henne att förverkliga den här idén. Att få ge sig hän och göra precis, mer eller mindre, som hon själv vill och Charlotte Hellekant har definitivt gjort ett riktigt bra jobb.

Föreställningen är en blandning av opera, teater och en lektion i historia. Plötsligt inser jag, där jag sitter i slottsteatern, hur lite jag egentligen vet om drottning Hedvig Eleonora. Jag vill veta mer, och det får man säga är ett gott betyg till föreställningen.

Berättelsen om Hedvig Eleonora är ihopsatt av musikstycken av olika kompositörer: Vivaldi, Händel, Biber, Lully med flera. Jag får påminna mig själv då och då under föreställningens gång att det inte är en sammansatt opera som visas, utan att musiken är vald för att spegla en tidsepok och passa in i berättelsen.

karl-x-gustaf-jpg

Hedvig Eleonora var gift med kung Karl X Gustav. I föreställningen framställs det som att de hade en varm och innerlig relation, och med tanke på att Hedvig Eleonora till och med följde med honom ut i fält, får man anta att det var så och att de ville vara tillsammans så mycket som möjligt.

Det kan inte ha varit helt vanligt på den tiden, med alla de arrangerade kungabröllop som i första hand handlade om att förenar kungadömen – inte människor. De gifte sig när Hedvig Eleonora var 18 år och redan sex år senare, vid 24 års ålder, böir hon änka. Kungen dör då i sjukdom.

Charlotte Hellekant illustrar drottningens sorg på ett mycket elegant och vackert sätt, men mest gripande blir det när flöjtisten Mats Klingfors vandrar över scenen spelandes ett musikstycke som berättar om kungens död. Det är vackert, innerligt och sorgligt. Mycket effektfullt.

jsv6bqnnnp42cwilurwk

Ensamblen består egentligen bara av tre personer: mezzosopran Charlotte Hellekant själv, barytonen Olle Persson som spelar flera olika roller, och skådespelerskan och dansösen Josephine Alhanko.

Under större delen av första akten förs berättelsen framåt genom sång och musik, i slutet av akten utökas det med teater, med talande röster. Det tillför föreställningen en extra dimension som känns behövlig och som lyfter spelet och känslan.

Nu blir det också lite komisk teater, det är bitvis både roligt och underhållande. Olle Persson har definitivt en komisk ådra. Hoppas han använder sig av den igen. Eftersom det är mycket död i historien om Hedvig Eleonora känns det uppfriskande med lite skratt ibland.

qrynqc6zgrvfudjnjowa

Det som är föreställningens absoluta höjdpunkter, för mig, är för det första teatern själv. Här visas dess kulisser, vågmaskiner, åska och mycket mer, i sin fulla glans. Det är helt fantastiskt. Drottningholms slottsteater är ett riktigt smycke i det kungliga kulturarvet. Underbart att få uppleva det.

Vad som, för det andra, var en riktig höjdpunkt var Drottningholms egen orkester. Så de spelade. Helt underbart. Musiken var tidstypisk, barock, och även instrumenten var det, till exempel cembalo och luta.

Tyvärr hade Charlotte Hellekant problem med halsen och kunde inte sjunga med full kraft. Det märktes att hon fick kämpa med både sången och talet, men hon klarade det absolut med hedern i behåll även om det hade varit härligt att får höra henne ge sig hän. Det får bli en annan gång.

Eftersom det var en berättande, musikalisk, föreställning var inte heller sången den tyngsta och bärande delen så det fungerade bra ändå. Här var det drottningen personligen som var berättelsens centrum, musiken och sången var där för att förstärka och skapa atmosfär. Jag tänkte: så här måste det låtit och upplevts när teatern var ny.

11014934_1161367750545743_6931609431267855797_n

Mitt mest bestående minne från kvällen, förutom föreställningens skönhet i sig själv, är en längtan efter att få veta mer om drottning Hedvig Eleonora. Vem var hon? Hon var en kvinna i egen kraft, hon regerade Sverige under många år medan henne son, Karl XI, växter upp.

Jag vill veta mer. Kanske borde jag tagit chansen att fråga Herman Lindqvist som satt två rader framför oss.

Annonser

Figaros bröllop, äkta såpopera

IMG_5423

Tidigt i våras besökte jag Drottningholms Slottsteater där det visades en utställning som hette ”Kulisser & krukor”. Då visades bland annat kulisser och annan rekvisita från teatern, den gamla 1700-tals teatern som finns kvar i sin ursprungliga form.

När jag gick runt i rummen, belägna i samma hus som teatern, vackra och inbjudande tänkte jag för mig själv: varför har jag aldrig gått på en föreställning på den här teatern? Varför har jag inte tagit chansen när jag finns granngårds? Tänk om den – Gud förbjude – brinner ned och jag missade att besöka den enbart på grund av lathet!

Beställde därför en biljett direkt när jag kom hem. Tog första bästa föreställning: Figaros bröllop, en opera av Mozart. Lättsamt och roligt tänkte jag, blir perfekt. Mitt huvudsyfte med besöket var ju att besöka lokalen och tillåta mig att drömma mig bort till 1700-talet.

612664395a40232133447d33247d383633343239

IMG_5415

IMG_5419

Sagt och gjort, dagen var kommen. Huset är vackert, interiören är fantasieggande och teaterrummet är magiskt. Till min överraskning visade det sig att jag beställt biljett till den sista föreställningen av Figaros bröllop, en föreställning som fått strålande recensioner. Det är vad jag kallar oväntad lycka.

Slider Figaro

by9h37px6jq4oxuh3o6p

89ed86995d192f6b676bc530fd151365-600x400

Figaros bröllop är en komedi, en tvättäkta såpopera från 1700-talet. Jag såg den en gång för länge sedan i London utan att förstå något av vad de sjöng, men förstod ändå tillräckligt mycket av handlingen: det sker massor av förväxlingar, kärlek och begär som riktas åt alla håll, oväntade vändningar i handlingen och till slut ett trippel-bröllop och alla blir lyckliga.

Den här gången var operan textad på svenska, men sjöngs förstås på italienska, och jag konstaterar att det likväl är till operans fördel som nackdel att man förstår vad de säger. Det är sällan något djupare budskap som förmedlas i Figaros bröllop, snarare tvärtom.

Men vad gör det? Operan är som sagt en komedi, den är skriven för att roa. Den är lättsam och igenkänningsfaktorerna är höga för alla som är eller har varit kära och/eller gifta. Man känner igen mödan i de älskande parens försök att förstå varandra – och hela det motsatta könet. Operan är som alla såpoperors moder.

Mozart2

Säga vad man vill om texten och handlingen i Figaros bröllop, det är ju för musiken man kommer. Musiken och sången i Figaros bröllop är, som så ofta med Mozart, magnifik. Så lätt och skimrande, enkel att ta till sig, och vacker som en stilla sommardag. För den som aldrig varit på opera och kanske har fördomar om konstformen, ja då är Figaros bröllop en perfekt början.

Mozart skrev så fantastisk musik. Hans liv var också som en såpopera men vad spelar det för roll – hans musik har verkligen, och det är ingen överdrift, blivit odödlig. Jag är helt och hållet säker på att mänskligheten kommer att fortsätta spela Mozart så länge det finns en civilisation där det är möjligt.

På något sätt är det som om han, Wolfgang Amadeus Mozart, fångar in det djupt mänskliga i sin musik, erfarenheter som alla kan knyta an till, både lättsamma och mer allvarligt. I just Figaros bröllop görs det med ett skimmer av lätthet, men som alltid med stor konst: bortom det lättsamma finns det dödliga allvaret.

Ensamblen på Drottningholms Slottsteater gör en fantastiskt föreställning med mycket humor och lätthet, men ändå med tyngd. De passager där det blir tydligast är i grevinnans sång, då hon våndas över sin makes förlorade kärlek och sin längtan efter att bli sedd och älskad igen. Camilla Tilling gör det så hjärtskärande vackert i den här uppsättningen.

IMG_5420

Det var en underbar upplevelse, i första hand att äntligen få vara med om en föreställning i den gamla teatern och känna stämningen av en tid för länge sedan, men också föreställningen i sig som från början bara var en orsak för mig att får se teatern. Jag är verkligen glad att jag fick se just den här uppsättningen av Figaros bröllop.

Jag var där en söndags eftermiddag i augusti, en het sommardag. Jag tänkte för mig själv: undrar hur varmt det är för sångarna på scenen? Fullt påklädda och i rörelse i timmar (föreställningen var tre timmar lång). I pausen, då man fick gå ut, såg jag dem vid sceningången, badande i svett. Vilken insats! Bara det är värd all vår beundran.

Undersköna Kulisser & krukor

IMG_1094

Att få en rejäl skönhetschock då och då livar sannerligen upp en människa till både ande, kropp och själ. Det är som ett reningsbad från allt som oroar, bekymrar, stressar och dämpar livsglöden. För en stund får man befinna sig i ett hav av skönhet, värme och lycka.

Man vet att det bara är ett kort tillfälle, man vet att det inte suddar bort något för evigt, men ändå: att för en kort stund få släppa allt som oroar och bara njuta av en himmelsk skönhet. Det är helt enkelt underbart.

Låter det som en överdrift? Gå och se själv och bedöm, jag tror du kommer att hålla med mig efteråt. Det är Drottningholms slottsteater som ställer ut en utställning som kallas Kulisser & krukor från 1-26 april. Konstnärerna Anna Bergman och Annika Wallström ställer gemensamt ut sina konstverk.

IMG_1096

IMG_1099

Anna Bergman har gjort screentryck efter mönster och motiv från Drottningholmsteaterns kulisser från 1700-talet. Keramikern Annika Wallström har gjort krukor och andra ting med inspiration och mönster från samma kulisser. Konstnärerna har samarbetat och skapat enormt vackra ting tillsammans.

IMG_1104

Men mitt i allt det överjordiskt vackra har den krassa verkligheten ändå smugit sig in. Även döden ryms i skönheten. Och kanske är det som den gamla klyschan säger, att vore vi människor inte dödliga och skönheten inte förgänglig skulle vi inte uppskatta livet och det vackra på samma sätt som vi gör.

Jag tror definitivt att det är sant, så en påminnelse om vår dödlighet och allts förgängelse förhöjer utställningens skönhet.

IMG_1107

Och underskönt vackert är det. När man kliver in i det stora rummet, efter att ha vandrat genom några mindre rum som en mental förberedelse, häpnar man över den överflödande skönhet som drabbar en. Rummet i sig, ett 1700-tals rum, är väldigt vackert och sedan har man ställt fram mängder av kulisser från teatern, exakta kopior av de gamla 1700-talskulisserna från slottsteatern.

IMG_1111

IMG_1116

Om mitt bland detta redan i sig vackra har man ställt ut alla konstföremålen. Det är otroligt vackert arrangerat. Man tappar andan. Det andas 1700-tal men ändå landar det i vår tid. Konstverken, tavlorna och krukorna, har hämtat sin inspiration från kulisserna men stannar ändå i vår egen tid. En ytterst elegant kombination.

IMG_1123

IMG_1125

Inte alla kulisser är kopior av originalen från 1700-talet, den här lilla 1700-tals damen är gjord på 1950-talet av en engelsman, för att användas på teatern, i teaterns anda. Alla kulisser är skapade av trä och canvas, målade precis som det målades på 1700-talet. Det ger en elegant känsla av närvaro och tidlöshet. Konstnärerna Anna Bergman och Annika Wallström har definitivt också fångat in den känslan.

IMG_1128

IMG_1109

De enda kulisserna på utställningen som är original från 1700-talet är de här två krukorna på spiselkransen. Och i konstverken på trappan under kan man se hur konstnärerna återvänt och inspirerats av kulisserna i sin konst. Utställningen är full av liknade exempel. Och det är ju själva idén med utställningen.

IMG_1133

Jag tycker att det är ett fantastiskt bra samarbete. En rundtur på utställningen ger inte bara en upplevelse av vacker konst, den ger också kunskap om slottsteatern och dess innehåll, en välbevarad kulturskatt från 1700-talet. Särskilt om man tar chansen att lyssna till de duktiga guider som finns på utställningen.

Att få njuta av sådan ren skönhet för en kort stund ger kraft och energi. Det borde alla unna sig då och då. Tilläggas ska att alla konstverk på utställningen är till salu, så har man råd och möjlighet kan man få med sig en bit skönhet hem att förgylla tillvaron med.