Absolut minnesvärt på Arken

IMG_1944

Ett sista inlägg om mitt besök på museet Arken utanför Köpenhamn. Det fanns som tidigare sagts mer att upptäcka på museet än den fantastiska utställningen av och om Frida Kahlo. Just nu pågår också en utställning av unga rumänska konstnärer.

Bland annat möttes man av den här ortodoxe prästen, slagen till marken av något som liknar en meteor eller annan stor sten. Den installationen gav många tankar och reflektioner om kyrkans makt över människornas i Rumänien, på gott och ont. Det är sann konst, när det får en att fundera och reflektera långt efter att man kommit hem igen.

IMG_1964

IMG_1962

PÅ Arken hänger också ett foto av världens dyraste konstverk att tillverka, nämligen den här dödskallen översållad av diamanter, skapad av Damien Hirst: For the Love of God – Momento Mori – även du är dödlig. Den hade man verkligen velat se i verkligheten…

IMG_1979

IMG_1978

Men är man i Danmark ska man inte bli överraskad över att även själva inredningen på ett museum är som ett konstverk i sig. Det här är damtoaletten… Otroligt stilrent, vackert och ultramodernt. Dit gick man gärna flera gånger under besökte enbart för att njuta av den vackra inredningen. Hur ofta händer det?

Frida Kahlo in New York,  1946

Men mest fantastiskt på Arken just nu är ändå utställningen med Frida Kahlo. Den pågår ännu en liten tid för den som vill passa på. Bilden av Frida Kahlo är förändrad för alltid för mig. Nog för att hon var plågad och ensam, levde med oändliga fysiska smärtor som slutligen tog hennes liv i för tid, men det är bara en liten del av sanningen om Frida Kahlo. Titta närmare på detta foto av Frida Kahlo, under ett besök i New York, så ser ni en helt annan Frida. Den Frida hade man velat lära känna.

Annonser

Ai Weiwei imponerar på Arken

IMG_1965

När jag besökte Arken utanför Köpenhamn för att besöka Frida Kahlo utställningen råkade jag snubbla över ett fantastiskt konstverk av den kinesiske konstnären och aktivisten Ai Weiwei. Det var en mycket angenäm överraskning. På museet lär jag mig att:

Circle of Animals/Zodiac Heads (2010) är ett stort verk av den kinesiske konstnären Ai Weiwei (född 1957). Konstverket visar de tolv djuren i den kinesiska zodiaken. Djuren är en viktig och väl integrerad del av den kinesiska kulturen och människornas vardagsliv.

Ai Weiweis arbete är nära relaterat till Kinas historia: år 1700 skapades 12 djurhuvuden i brons till det kejserliga palatset, Yuanmingyuan i Peking. Det var en stor anläggning som även innehöll paviljonger och fontäner designad i europeisk stil av en italiensk jesuitmunk som arbetade för kejsaren.

Huvudena uppfördes som dekorativa element i en stor fontän. De franska och brittiska arméerna plundrade palatset 1860 och därefter spreds huvudena för vinden. Händelsen beskrivs som en del av det som kineserna kallar ”förnedringens århundrade”.

IMG_1940

Under de senaste åren har den kinesiska regeringen tillskrivit de gamla djurhuvuden en stor nationell symbolik. Under 2010 återuppförde Ai Weiwei zodiaken för att skapa debatt om nationell stolthet och självuppfattning. Han har utgått från de befintliga sju huvuden och lagt till sin egen tolkning av de fem saknade.

Ai Weiwei kretsar i sin konst ofta kring mänskliga rättigheter och kritik av det kinesiska samhället. Han är starkt engagerad som aktivist på internet, vilket gett honom problem med myndigheterna. Under 2011 var han fängslad utan rättegång i 81 dagar och idag kan han inte lämna landet utan befinner sig i något som skulle kunna kallas husarrest.

IMG_1941

IMG_1942

Huvudena är guldbeklädda bronsstatyer och i det vackert belysta rummet skiner de som en skatt värdig en kejsare av Kina. Det är berörande och det måste vara väldigt gripande för kineser att se konstverket. Jag är verkligen glad att jag fick möjlighet att göra det även om det var genom en lycklig slump. Närbilderna ovan föreställer råttan, draken och apan.

Frida Kahlo på Arken II

IMG_1973

Utställningen med Frida Kahlo – Et liv i kusten på det danska museet Arken utanför Köpenhamn visar inte bara konstverk målade av Frida Kahlo. Den visar också många fotografier av henne. Flera magnifika bilder är uppförstorade som fondtapeter. Frida Kahlo känns verkligen närvarande, vakande över utställningen och dess besökare.

IMG_1951

Det fanns inte bara bilder av Frida själv utan också en mindre samling bilder från hennes badrum. De bilderna hade jag väldigt svårt att ta till mig, de förmedlade en väldig smärta. Badrummet, framför allt badkaret, var fullt av redskap, eller vad man ska kalla det, som hon tvingades att använda pga sina skador.

Här ses en metallkorsett hon tvingades bära närmast kroppen. Man riktigt känner hur det skär in i kroppen när man ser på den. Samtidigt är den vacker på ett märkligt sätt.

IMG_1950

Det fanns bilder med blodiga kläder, alla möjliga föremål kopplade till hennes skador och sjukdomar (klicka på bilden så förstoras den och man ser bättre vad den förställer). Bilderna från hennes badrum, där hon inte själv finns med, förmedlar en stark närvaro av hennes dagliga slit med effekterna av olyckan hon var med om som ung.

Det var tungt att se på bilderna, särskilt i kontrast till de färgstarka, livsbejakande bilder hon själv målat. Jag var till slut tvungen att värja mig och fegt undvika att titta för länge på bilderna.

IMG_1958

Mest fantastiska var bilderna på den vackert poserande Frida Kahlo, väl medveten om kameran, samtidigt utstrålande en enorm skönhet och självmedvetandet. Hon klädde sig hela tiden i mexikanska kläder och smycken, även om det var kutym att klä sig i västerländska kläder bland hennes samtida. Det var ett konsekvent politiskt ställningstagande att alltid klä sig mexikanskt, att visa på det egna kulturarvet istället för att, som så många andra, assimileras med det västerländska.

Den här bilden med fåglarna är otroligt vacker. Det är hon själv som reflekteras i tavlans glas, det är bilden från en av väggtapeterna. Det känns nästa som en tanke, Frida Kahlo speglar sig själv i sig själv.

frida_kahlo_with_idol

Och det är precis vad hon gör på den här bilden. Om du inte har möjlighet att se utställningen, men är intresserad av Frida Kahlo, är det möjligt att beställa utställningskatalogen från Arkens hemsida. Boken kostar cirka 100 kr. Väl värda pengar!

Frida Kahlo på Arken I

IMG_2072

Just nu pågår en underbar utställning om och av Frida Kahlo på museum Arken utanför Köpenhamn. Den heter Frida Kahlo – Et liv i kusten och pågår till den 12 januari 2014. Om du har möjlighet att åka dit och uppskattar Frida Kahlo och hennes konst rekommenderar jag verkligen ett besök. Jag är väldigt tagen av besöket, även om jag visste en hel del om Frida Kahlo var det ändå en stark upplevelse att stå öga mot öga med henne som människa och konstnär. Hon lämnar ingen oberörd.

IMG_1955

Utställningen visar delar av hennes konst, men också fotografier av henne, kläder och smycken som liknar hennes, hennes handikappsredskap (eller vad man ska kalla det) och konst av hennes man Diego Rivera som också var mexikansk konstnär. Det finns många infallsvinklar på hennes liv och konst och det fördjupar intrycken under genomvandringen på museet.

Den här lilla tavlan föreställande frukt och fågel var den första tavla jag stannade inför länge. Den är så färgstark, så vacker och så levande – som Frida Kahlo själv. Här finns inget av den smärta, det lidande och olycka hon på många sätt drabbades av under sin korta livstid (1907-1954). Den är så kraftfull, i all sin enkelhet, jag tappade andan när jag såg den.

Tavla är mycket vackert upphängd också med den starka gröna bakgrunden till tavlan som förstärker färgerna och kraften i konsten. Hela utställningen är mycket väl arrangerad och genomtänkt.

IMG_1949

Bredvid den första tavlan med frukt hängde den här tavlan som också innehåller frukt och fåglar. den verkar vara betydligt mer känd än den andra, men i mina ögon inte alls lika livlig, kraftfull och livsbejakande. Men vacker är den.

IMG_1954

Om tavlorna med frukt enbart förmedlade livsglädje och styrka var det annorlunda med hennes självporträtt. Här finns mycket smärta och lidande om än inte synligt vid första anblicken, ibland behöver man titta noga för att upptäcka det. I den här tavlan syns det genom törnekronan som är virad runt hennes hals och blodet som sipprar. Först tror man att det enbart är ett halsband, sedan ser man vad det är. En stark symbol för lidande, Kristi törnekrona på korset.

Samtidigt aporna som omger henne, symboler för erotik och livslust. Hennes liv rymde mycket av båda lust och lidande. Hon var en komplex person på många sätt, och samtidigt klar och tydlig som person.

IMG_1961IMG_1975

Frida Kahlo målade mest av allt självporträtt vilket hon fått kritik för, men som hon säger själv, det var det hon hade tillgång till. Hennes trasiga kropp, orsakad av en bussolycka när hon var ung, och som gav henne ett livslångt lidande, förhindrade hennes mobilitet vilket gjorde att det var sig själv hon hade tillgång till, att måla.

Jag störs inte alls av det eftersom hennes självporträtt förmedlar så otroligt mycket mer än bara en bild av hennes utseende, de berättar hennes livs historia i bilder: hennes liv och äktenskap med Diego Riveras, politik och sociala frågeställningar, tro och liv i hennes kontext, smärta och sjukdom, ja det mesta som är villkoren och förutsättningarna för ett levt liv.

Jag är otroligt glad att jag tog mig tid att åka till Arken för att se utställningen. Mer om Frida Kahlo kommer inom kort här på bloggen.

Underbara Martin Freeman

hobbit-banner

Så har den kommit, den andra filmen om Bilbo. Den hade premiär i onsdags och den är väldigt bra. Filmerna som bygger på boken om Bilbo, som är en barnbok från början till skillnad från Sagan om ringen böckerna som är skrivna för vuxna, har inte samma tyngd som filmerna om Sagan om ringen. Berättelsen om Bilbo är en sagobok och det märks på filmerna, de har ett tunnare och mindre komplicerat innehåll än de andra, men de är ändå mer än sevärda.

hobbit22

Det är fantastiskt att än en gång få sjunka in i Tolkiens underbara sagovärld och låta sig förföras. Man blir utan tvekan som ett barn igen och det är härligt. I den här filmen har man lagt till innehåll och rollfigurer som inte finns i boken, men det stör inte på något sätt, det gör filmen roligare eftersom det finns överraskningsmoment som inte ens vi, de mest inbitna Tolkien fantaster, är beredda på. Och de har gjort det bra, men säker känsla för grundberättelsen.

The-hobbit-2

Om filmerna om Bilbo inte har samma innehållsliga tyngd så vinner de i andra avseenden. De fantastiska landskapen i Nya Zeeland är lika andlöst vackra som i de andra filmerna, landskapet är som en extra rollfigur, så viktigt känns det för historien.

Sedan har vi de enormt bra skådespelarinsatserna. I princip alla roller spelas av etablerade, utmärkta brittiska skådespelare. Sådan kvalité! Och bästa av dem alla är Martin Freeman som spelar Bilbo. Hans skådespeleri är imponerande. Han har en otrolig fingertoppskänsla för vad som händer, enorm komisk tajming och kan med bara en liten gest förmedla ett helt paket av känslor etc. Han är fantastisk och kompenserar med råge att berättelsen inte är lika innehållstik som i Sagan om ringen filmerna.

hobbit2

Det är betydligt mer humor i Bilbofilmerna. Dvärgarna är komiska och älskvärda samtidigt som deras eviga längtan tillbaka till sitt ”homeland” är gripande. Man skrattar ofta under filmen och det känns helt rätt. Nu får man längta ihjäl sig efter den tredje och sista filmen!

Sist men inte minst ska det väl ändå sägas att Mikael Persbrandt i rollen som Beorn klarar sig bra även om det är lite smålustigt att höra honom bryta på svenska när han pratar, men med tanke på hur förtjust Tolkien var i allt germanska – där Sverige ingår – så blir det ju helt OK.

Beställ biljett på SF bio! Och har du inte läst boken, gör det! Beställ på Adlibris eller Bokus.

Månadens Matisse – december

Matisse fiskar

Så var det dags för den sista bilden i min väggkalender med Henri Matisse konstverk, inköpt i Centre Pompidou i Paris. Det känns lite vemodigt, men min vana trogen kommer jag antagligen använda kalendern ett år till. Eftersom det inte är datumen som är det centrala utan konstverken brukar jag återanvända mina kalendrar i flera år.

Före min Matisse kalender hade jag en Monet kalender med fantastiska bilder från Claude Monets hus och trädgård i Giverny. Den kalendern använder jag fortfarande. Nu alternerar jag mellan Matisse och Monet tills något nytt vackert dyker upp. Bilderna för mig glad, de är det första jag ser när jag vaknar på morgonen och går upp ur sängen.

Månadens Matisse heter Intérieur, bocal de poissons rouges (Interiör, skål med röda fiskar) från 1914. Det är en olja på canvas, mäter 147 x 97 cm, och hänger på Musée national d´art moderne, Centre Pompidou i Paris.

I det här konstverket ser man tydligt hur Matisse behärskar färgsättningen. Svala blåa och gröna nyanser dominerar tavlan, men bryts av med några starkt röda eller snarare orange detaljer. Ger en dramatisk effekt. Rummet och balkongräcket är så typiskt franskt, men utsikten i fönstret skulle lika gärna kunna vara en vy från Stockholm. Tidlöst och vackert.

Det intressanta med motivet är att Matisse än en gång målar guldfiskar. I min kalender finns två (i verkligheten) väldigt stora målningar med en skål med guldfiskar centralt i bilden. Varför målar Matisse guldfiskar så ofta? Jag vet inte, men det finns ett citat av Matisse där han säger: ”I wouldn’t mind turning into a vermilion goldfish”.

”Jag skulle inte ha något emot att förvandlas till en röd-orange guldfisk”. Man skulle verkligen vilja veta varför han vill det! På något sätt fascinerar de honom. Antagligen är det färgen som tilltalar honom, denna glittrande röd-orange färg som glimmar som guld och reflekterar solljuset på ett enastående sätt genom vattenytan. Ja, det är inte svårt att förstå hans fascination om man börjar tänka efter.