Oj, oj, oj, vilken färgchock! Men inte bara färgchock utan också en glädjechock. Den danske konstnären Björn Wiinblad har verkligen lyckats med sitt uppsåt: att göra människor glada genom sin konst.
Jag har aldrig varit med om en konstutställning som gjort mig fysiskt utmattad på grund av färgöverflödet. Men det hände här och det var underbart.
Björn Wiinblad (1918-2006) är en dansk allkonstnär, han ägnade sig åt det mesta: måleri, keramik, porslin, scenografi, vävnader, affischer och mer därtill. Utställningen på Arken, en liten bit utanför Köpenhamn, har verkligen lyckats visa hans bredd på ett fantastiskt sätt.
Rum efter rum är fyllda av hans verk, och om jag uppfattat det rätt har en sådan komplett utställning över hans liv och verk inte visats förut. Man blir fullständigt färgchockad, man badar i färg och form och för några timmar är det en underbar upplevelse.
Man stiger sedan ut ur museet till den solindränkta (i alla fall den dagen jag var där) strandmiljön i bleka beige- och sandnyanser och gröna naturfärger. Det är som om man fått en rejäl färginjektion rakt in i blodomloppet. Man måste nästan sätta sig och hämta andan en stund.
Det finns en viss igenkänning, jag har sett en del av Björn Wiinbergs konst genom åren, särskilt det i porslin och affischer för olika institutioner, men det fanns otroligt mycket jag inte visste om honom och som jag inte sett förut.
Titta på dessa enorma vävnader, gobelänger, de är helt fantastiska. De gjordes i början av 1970-talet på beställning av The Dallas Apparel Mart, en stor marknadsplats för återförsäljare inom hushålls- och inredningshandeln. Bonaderna är vävda och sträcker sig från golv till tak.
På utställningen får man följa produktionen, från en målning till en mall för vävningen, färgprover och slutligen den färdiga produkten. Motiven är hämtade från Tusen och en natt och vävnaderna är gjorda av vävare i Portugal. Magnifikt är bara förnamnet.
Här finns också flera exempel på scenografi som Björn Wiinbald gjorde, till exempel till Kungliga teatern i Danmark. Jag uppskattar verkligen utställningens ambition att visa hur den konstnärliga processen sett ut, inte bara den slutgiltiga produkten.
Man får se de ursprungliga tavlorna som utgör grunden för scenografin, sedan de färdiga kläderna och även miniatyrer av teaterscenen, hur det såg ut vid föreställningen. Här ser man hur noggrann och hur ambitiös Björn Wiinblad var i allt han gjorde.
Han säger själv att han inte gjorde någon skillnad mellan att skapa enskilda konstnärliga verk och massproduktion, till exempel porslin, keramik eller affischer. Han lade ned samma energi och ambition i allt han gjorde, och det märks.
Han ville också göra folk glada genom sin konst och det märks också. I utställningen finns en och annan oväntad detalj, som denna skiss som föreställer en tekanna som är en elefant som aldrig kom i produktion men som visar på Wiinblad sinne för humor.
Jag gillar den lilla tavlan, eller ska man säga skissen, mycket. Här är det som om man kommer konstnären in på livet och han blir en levande person. Sådana små personliga ”hälsningar” ger mervärde till utställningen i stort.
Björn Wiinblad arbetade även åt andra, till exempel det välkända tyska porslinsföretaget Rosenthal. En överraskning, för mig i alla fall, på utställningen var den här fantastiska servisen. Den tillverkades 1971 på beställning av shahen av Iran för att fira 2 500 årsjubileet av det persiska rikets grundande.
Först och främst var det en överraskning att en dansk konstnär fick uppdraget att göra porslinet, men när man ser hur hans övriga konst var starkt influerad av arabisk konst och litteratur blir man inte lika förvånad.
En annan överraskning, eller snarare besvikelse, är att man får veta att hela servisen (och den var enorm) slogs sönder i samband med shahens fall. Det som visas på utställningen är vad som finns kvar och det är framför allt konstnärens egna prototyper. Så sorgligt!
Utställningens styrka, utöver konstnärens egen förmåga att förtrolla med sina verk, är att den är väldigt pedagogisk. Här till exempel får man se tre likartade verk men i tre olika utföranden: en målning, en keramisk platta och en vävd bonad. Han behärskade dem alla. Man blir verkligen imponerad. Hur hann han allt?
Hur mycket vackert det än fanns att se så var ändå affischerna det roligast på utställningen. Här flödar färgerna verkligen! Som jag uppfattade det när man följde tidsaxeln, hur hans konst utvecklades, så var det när han började göra affischer som den verkliga färgexplosionen i hans konst tog sin början.
Det kan man ju förstå eftersom affischer, som oftast gör reklam för något, behöver synas och dra blickarna till sig. Den konsten kunde han verkligen. Och kanske var det här hans stora kärlek till färg fick fritt spelrum.
Det är ett helt rum på utställningen som är tapetserat med affischer och det är fantastiskt att gå där. Jag gillar särskilt pelarna där affischer klistrats upp lika respektlöst som i verkligheten. Då kommer de verkligen till sin fulla rätt.
Björn Wiinblad sa själv att till exempel Henri Matisse och Pablo Picasso var några av hans stora inspiratörer som konstnär. Det kan man tydligt se, i de kubistiska formerna när det gäller Picasso och i de starka, flödande färgerna när det gäller Matisse.
Och som sina inspiratörer, föregångare och de flesta konstnärer i början av 1900-talet, var den asiatiska och österländska konsten en starkt förebild och inspirationskälla. Björn Wiinblad, som de andra, var en stor samlare av österländsk konst. Här får man se en del av hans privata samling.
Men tro inte att allt är starka, flödande färger. Björn Wiinblad visar även att han kan mer. De här två små tavlorna är otroligt vackra och diskreta i sina färger och former. Jag hade gärna burit dem med mig hem. Mitt i alla kaskader av färger framstår de som två starka signum: Allt är inte lek, men leken är allt.
Det tänker jag att det hade kunnat vara Björn Wiinblads ledord. I alla fall är det vad hans konst signalerar till mig. Det har varit ett sant nöje att få drunkna, för ett ögonblick, i detta färgbad och komma ut både lyckligare och gladare på andra sidan. Har du möjlighet: besök utställningen!
Utställningen pågår till den 17 januari 2016.