Åmells konsthandel överraskar igen

IMG_1093

Det är inte varje dag man är historisk. Att stå framför en målning av Carl Larsson som aldrig tidigare visats i Sverige, och som man inte ens veta var den funnits i världen sedan den målades, det är ändå något märkligt. Att tavlan verkligen finns har man vetat men inte var. Nu har den hängt på Åmells konsthandel i Stockholm, under deras årliga vårutställning, och alla har haft en möjlighet att se den för första gången.

Det var det värt, att ta sig dit för att se tavlan. Den är vacker, mycket vacker. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Carl Larsson även om hans välkända akvareller är både välgjorda och stämningsfulla. Det har fattats något för mig ändå. Tills jag upptäckte hans oljemålningar, då hände något med mig. Hans oljemålningar har så mycket mer liv och svärta i sig, det är det jag uppskattar.

Den här målningen heter ”A la Campagne” och målades 1883. Den såldes till Kanada och försvann tills den dök upp på en auktion i London i höstas. Verner Åmell köpte den och restaurerade den. Han förtjänar en varm applåd för det! Jag är glad att jag fick möjlighet att se konstverket.

IMG_1066

Vårutställningen på Åmells konsthandel är just avslutad, den stängdes i fredags den 13 maj, och jag hann dit i sista stund. Det var inte bara Carl Larssons nyfunna tavla som lockade mig dit, det fanns mycket annat att se. Även andra verk av Carl Larsson (1853-1919) fanns till försäljning, som den här akvarellen ”Flickor som syr vid fönstret” från 1913.

IMG_1071

Det fanns med en liten Bruno Liljefors (1860-1939) ”Beckasin vid sitt bo”, daterad -91 vilket bör betyda att den målades 1891. Jag är inget stort fan av Bruno Liljefors, men den här lilla tavlan skulle jag inte ha nått emot att äga. Jag gillar den lilla formen, jämfört med han normalt mer monumentalt stora natur- och djurskildringar.

IMG_1081

Allra mest uppskattade jag de mer moderna verken på utställningen, och jag blev glatt överraskad av att jag på långt håll kunde känna igen flera av konstnärerna. Övning ger färdighet helt klart. Den här tavlan är målad av Inge Schiöler (1908-1971) och kallas ”Kostervy”.

Vi var nog många som fick upp ögonen för hans liv och konst genom den utmärkta dokumentären ”Ett nytt liv” av Carl Pontus Hjorténs och Martin Jönsson. En otroligt bra film. Jag är glad att jag fick möjlighet att se ett av Inge Schiölers konstverk i verkligheten. De starka färgerna lyser med sådan klarhet och övertygelse.

IMG_1084

Ragnar Sandberg (1902-1972) fanns representerad med flera verk på vårutställningen och när jag såg den här, kallad ”Sommarnatt (Vårkväll med båt)” målad 1932, tänkte jag som så ofta när jag ser något av hans verk: vad är det som är så märkvärdigt med Ragnar Sandberg?

Sedan upptäcker jag att jag bara står kvar, längre och längre, framför tavlan och bryr mig inte ens om den stora, vackra målningen av Isaac Grünewald som hänger bredvid. Det är hemligheten med Ragnar Sandberg.

IMG_1088

En kär vän: Olle Olsson Hagalund (1904-1972). Jag kände igen hans tavlor så fort jag klev över tröskeln till Åmells konsthandel. Den här heter ”Kälkbacke”, målad 1942. Vad är hemligheten med Olle Olsson Hagalunds konst? Det finns ingen hemlighet med honom, varför hans konst är så uppskattad och omtyckt är helt glasklart: man blir lycklig.

Man står framför en målning och upptäcker att man ler, ibland till och med lite fånigt, för man blir både glad och upplyft i anden av hans konst. Han förmedlar en sådan livsglädje och det smittar av sig på betraktaren.

Åmells3

Bland alla, för mig mer välkända konstnärer, gjorde jag en ny upptäckt och bekantskap: Helmer Osslund (1866-1938). Den här tavlan heter ”Norrländskt vårlandskap” och är målad i olja på smörpapper och sedan uppklistrad på en pannå. Smörpapper? Ja, det var lite oväntat, men oj så vackra målningarna är. Vilka färger och former! Jag gillar.

Åmells4

Den här målningen kallas ”Ångermanälven vid Österåsen” och är målad 1925. Också den målad på smörpapper. Fantastiskt vacker. Jag måste ta reda på mer om Helmer Osslund. Jag tänker på Ellen Thesleff när jag ser den här tavlan, samma fokus på färger och former. De var samtida, kanske de kände varandra? Måste söka vidare.

Åmells5

Det fanns så mycket fantastiskt att se på vårutställningen men av allt som fascinerade mig var det inget som fångade min uppmärksamhet mer än den här tavlan. Den var en av de första jag såg när jag kom in och det var den sista jag såg innan jag gick. Jag blev helt uppslukad av den.

Den är målad av Björn Trägårdh (1908-1998) och heter ”HUS I HELSIKE” (med versaler) och är signerad 27. Om det betyder att tavlan är målad 1927 så betyder det i sin tur att Björn Trägårdh var 19 år när han målade tavlan. Var jag inte imponerad redan innan så blir jag det efter den matematiska beräkningen.

Jag vet inte vad det är med tavlan men jag älskar den. Nu måste jag ta reda på mer om Björn Trägårdh. Ja, så blir det varje gång jag besöker Åmells konsthandel, jag hittar nya konstnärer att älska och lära mig mer om. Det är bara att tacka och ta emot.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s