Livet självt på Moderna äcklade mig

FullSizeRenderxx

Jag ber om ursäkt redan här: förlåt! Förlåt mitt starka ordval, det kanske upplevs för kategoriskt och orättvist, men det är det enda ord som kommer för mig: äckel. Jag kände äckel inför utställningen Livet självtModerna museet som just har öppnats och som pågår till den 8 maj.

Äcklar livet mig? Nej, inte i normala fall. Har jag blivit för gammal för en utställning som använder sig av maximal multimedia, som antagligen appellerar utmärkt på yngre människor (vilket är bra)? Kanske. Har jag en förskönad och förljugen bild och erfarenhet av livet? Nej, absolut inte, jag vet att livet kan var fult, plågsamt och smutsigt. Jag är realist.

IMG_9473

Allt började så bra med den här tavlan: ”Medvetandets upptäckt” av Victor Brauner (1903-1966) från Rumänien, målad 1956. Ambitionen med utställningen är att visa livet självt ur flera olika perspektiv, bland annat det vetenskapliga och tekniska, och då fungerar det här verket utmärkt som ett exempel på den konst som målades i den naturvetenskapliga och tekniska revolutionen som var på 1950- och 1960-talet, då människan sågs som en robot snarare än ett däggdjur.

IMG_9470

IMG_9425

IMG_9429

Men sen började det hända grejer, redan här, i ett av de första rummen, började äcklet att ta över. Det första konstverket heter ”Hot mot civilisationen” (2015) och är skapat av Olga Balema från Ukraina (född 1984). Det andra heter ”Innesluten” (1969) av Eva Hesse (1936-1970) från USA. Det tredje verket som består av flera skulpturer är gjort av Sebastian Stöhrer (född 1968) från Tyskland. Ingen av hans skulpturer har en titel, de är alla skapade 2015.

Här blir det snarare civilisationskritik mot det som skadar och hotar livets självt. Det är bra, det är nödvändigt, men varför kommer det före livet självt? Först vill man ju veta vad det är som hotas för att man ska drabbas av behovet och lusten att rädda det.

IMG_9438

IMG_9441

IMG_9443

Så oändligt mycket värre blir det här. Jag var beredd att vända och gå. ”Man och mus” (1991-92) av Katharina Fritsch (född 1956) från Tyskland skrämmer livet ur mig. Återigen känner jag att livet självt hotas. Ja, det finns fler råttor än människor i Stockholm, de lever i kloakerna och dyker upp på gatorna, jag har sett dem med egna ögon. Det är vidrigt. Jag hatar råttor.

Jag noterar dock att mannen i sängen sover fridfullt, han har ingen aning om vilket hot som hänger över honom och som han varit med om att skapa själv i sin enfald. Ja, vi människor behöver väckas, men varför? Varför handlar en utställning om Livet självt i första hand om hotet mot livet? Är det verkligen rätt ände att börja i?

FullSizeRenderxxx

IMG_9434

Äntligen händer det något. Hilma af Klint (1862-1944) från Sverige kan man lita på. Här visas hennes verk ”De tio största nr 9. Ålderdomen” och jag minns med glädje den stora utställning som Moderna museet gav förra året, där hennes magnifika konst visades. Nu börjar livet självt krypa fram och ta plats  i utställningen. Här finns livgivande frö/spermier/ägg som lägger grunden för det fortsatta livet som måste skyddas. Här finns livsglädje och framtidstro. Här finns något att beskydda och förvalta: livet självt och dess ursprung.

IMG_9469

Men då dyker den här upp och förtar min entusiasm: en estrad med lysande lampor som en cirkusmanege mitt i rummet. Är livet bara en teater? En cirkus? Bedrar vi oss själva? Vad är livet och vad är dess mening? Smetar vi bara teatersmink över en döende civilisation och mänsklighet som är dömd till sin egen undergång – av henne själv? Jag vet inte, men jag bli deppig igen.

IMG_9465

IMG_9454

IMG_9455

IMG_9460

Så blir jag lite glad och hoppfull igen när jag ser ”Hus för bin” av Carsten Höller (född 1961, Belgien) och Rosemarie Trockel (född 1952, Tyskland) gjord 1999. Husen för bin är vackra, funktionella och nödvändiga. Ja, då blir jag ledsen igen när jag tänker på det, att bina är utrotningshotade och utan dem går människan under snabbare än vad hon någonsin kan förstå.

Återigen signalerar konstverket och utställningen civilisationskritik, hot och undergång. Är det vad livet självt handlar om, att det håller på att gå under? Att mänskligheten misskött sig och priset för det är döden. Den kollektiva arten som mänsklighet utrotar sig självt. Livet självt hotas inifrån, utifrån och hela tiden. Hela besöket är en känslomässig berg- och dalbana.

IMG_9448

Så kom jag till slut fram till det som var målet med mitt besök, det konstverk som lockade mig till utställningen i första hand: ”Kunstformen der Natur”, boken från 1904 av biologen Ernst Haeckel (1834-1919), Tyskland. En helt fantastiskt vacker bok med illustrationer som är bedövande vackra. Den kom jag för att se, den affischen vill jag köpa och då måste jag ha sett utställningen först.

Här blir jag lycklig. Här står jag öga mot öga med livet självt i form av avbildade organismer av olika slag, som bakterier och virus. En av mänsklighetens och skapelsens allra minsta beståndsdelar som både bygger upp och bryter ned, som är en absolut nödvändig del av våra liv och vår verklighet. Utan dem inget liv. De är verkligen livet självt.

Då kommer jag att tänka på filmen ”Världarnas krig” med Tom Cruise, en inte alltför bra film men med en mycket tänkvärd twist. Filmen handlar om att det kommer aliens från yttre rymden som anfaller jorden och förbereder den stora förstörelsen och förintelsen. Hotet från rymden är till synes helt oövervinneligt och när jag såg filmen undrade jag: hur sjutton ska de lyckas få till en handling där det blir trovärdigt att människan till slut vinner över rymdmonstren?

Då kommer den oväntade twisten: rymdmonstren tål inte jordens bakteriekultur. Efter att ha druckit vattnet, andats luften och ätit människorna (tror jag de gjorde) började de långsamt förtvina för att slutligen dö. Människan och hennes krigsmaskin övervann inte monstren, det gjorde bakterierna, dessa små, osynliga livsnödvändiga beståndsdelar av livet självt. Det var mycket trösterikt.

Jag köpte min affisch och gick vidare. Äcklad men också lycklig över de magnifika bakterierna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s