Om Maria i kult och konst

bild-230x

Spännande och rolig upptäckt: Historiska museet i Stockholm har tydligen föreläsningar av olika slag på fredagseftermiddagarna. Såg den lilla annonsen i Metro förra veckan: ”Maria i kult och konst” med Mia Åkestam, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Det kunde jag inte motstå!

bild-228x

Innan föredraget passade jag på att gå runt bland museets medeltida konst, där finns många Maria, den äldsta ända från 1100-talet. Här kan man följa hur bilden av Maria utvecklats genom tiden. På medeltiden var kult och konst oupplösligt förenade, lär oss Mia Åkestam, och i den medeltida konsten är Maria snarare en symbol och en idé än en historisk person.

zzzz

Därför framställs hon på olika sätt genom tiderna. Den här Madonna statyn från 1100-talet (Appuna kyrka i Östergötland) framställer det på ett tydligt sätt att Maria är Vishets tron, den som bär Visheten, alltså Jesus. Här sitter Jesus i klassisk medeltida härskarsittning, som en liten fullvuxen man istället för ett barn. Här är Jesus i centrum, men buren av Maria. Utan Maria ingen Jesus. Maria är central för berättelsen.

Mia Åkestam påpekar att det är i bebådelsen, när ängel Gabriel kommer till Maria och berättar att hon blivit utvald att bära Guds son, som Maria träder in i historien. Hon är därför också en symbol för människans fria vilja.

Hon får ett val och innan hon väljer att säga ja till uppdraget reflekterar hon uppriktigt över vad som händer. Hon fattar inget lättvindigt beslut och hon blir inte heller tvingad. Marias ja är lika centralt för berättelsen som inkarnationen är. Det är ett av skälen till hennes upphöjda ställning.

bild-229x

Med tiden förändras bilden av Maria. Den här statyn är från 1300-talet (Edshult, Småland) och här ser vi en ammande Maria, vilket inte är så vanligt. Nu har bilden av Maria blivit mer intim och personlig och Jesusbarnet har blivit en baby. Här är Maria inte bara en symbol för ett gudomligt skeende, här är hon också en människa och en kvinna. En moder, men inte bara Jesus moder utan allas moder.

I konsten kan man se att Maria svara mot mänskliga behov. Maria framställs som sagt inte i första hand som ett historiskt dokument utan blir en upphöjd figur som människorna projicerar sina behov på. Även i andra religioner finns en liknade kvinnogestalt som i sig samlar människors behov och längtan. Hon är den som förmedlar alla böner till Gud om man ber henne.

bild-231x

Här ses två Mariastatyer där Jesusbarnet saknas. Jag reflekterade över det när jag vandrade genom utställningen innan föredraget och undrade varför. Mia Åkestam gav svaret på det: på många skulpturer av Maria och Jesusbarnet satt Jesus lös så man kunde lyfta av honom från skulpturen.

Det gjorde man för att man skulle kunna låna ut Jesus till någon som var sjuk, eller födde barn, eller på annat sätt behövde Guds hjälp eller beskydd. Man tog hem Jesusbarnet till den sjuke eller den födande kvinnan, kanske la man den lilla figuren i deras säng, för beskydd genom svåra tider.

Så konkret var man och här blir det väldigt tydligt hur kult och konst är förenade i ett enda tänk. Därför har barnet kunna försvinna utan att skulpturen i sig gått sönder.

bild-237x

Den här skulpturen kommer från 1400-talet (Säby, Småland) och här intar Maria en mycket klassisk pose: pietá, den lidande modern. Samtidigt som Maria började avbildas som den lidande modern började också krucifixen i kyrkorna förändras, nu blev det vanligare med den lidande Kristus på korset, inte den segerrike härskaren. Nu blev konsten än mer personlig och både Maria och Jesus inbjöd till medlidande.

Kulten kring Maria har alltid varit stor, hon är det främsta av alla helgon eftersom hon var människa. Man kan läsa om henne i bibeln, men också i Apokryferna. Ett tag var hon så populär att man hade ett parallellt Maria-kyrkoår, bredvid det vanliga kyrkoåret, så många dagar och högtider var tillägnande henne. Lördagen var Marias dag, då höll man Mariamässor, och söndagen var Herrens dag.

bild-238x

Det finns jämförelsevis många Mariaskulpturer kvar i Sverige. I reformationen, när det katolska skulle rensas ut, var det många statyer och skulpturer som försvann upp på kyrkvindar och in i mindre kapell där de räddades undan förstörelse. Det ska vi vara mycket tacksamma för!

I början på 1800-talet började man leta upp dem och samla ihop dem och många hamnade på Historiska museet i Stockholm. Det är en enorm rikedom och ett fantastiskt tidsdokument.

Mia Åkestam avslutar föredraget med att konstatera att Maria, i kulten, ofta varit Gudsbildens ”motpol” och idag – i vår tid – när det talas mycket om ”hämndens Gud” behöver vi återigen inspireras av den Maria som aldrig hämnas.

Ave Maria – Ave är Eva baklänges – hon som kom för att ställa allt tillrätta igen, det synden brutit. På många skulpturer kan man se, om man tittar noga, att under Marias fötter ligger den krossade ormen.

Vad mycket intressant man kan få lära sig en helt vanlig fredag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s