It is written: My name is Agnès

bild-129

Blame her for everything.
My name is Agnés.

Det är de två meningar som etsat sig fast inom mig efter att ha upplevt föreställningen Written on SkinKungliga Operan igår kväll. Vad ska man säga om föreställningen? För det första, att det inte liknar något annat jag sett på Operan, för det andra, att den kommer att ligga kvar länge inom mig – som en känsla snarare än ett minne – och generera tankar och reflektioner, och för det tredje, att jag är glad att jag fick uppleva den.

Written on skin är en nyskriven opera av George Benjamin, som skrivit musiken, och Martin Crimp, som skrivit texten. Den är skriven och sjungs på engelska, vilket i sig känns lite ovant. Operan hade premiär 2012 och har spelats runt om i Europa sedan dess, nu för första gången i Sverige. Recensenterna har höjt den till skyarna så mina förväntningar var såklart höga. Vad kan jag säga idag? Återigen slår det mig att i moderna operor, till skillnad från äldre, är att det inte är musiken i första hand som drabbar utan innehållet, berättelsen.

3469676_2048_1152

Written on skin är som en thriller, ett kammarspel där man sitter som på nålar, vad ska hända? Det gör man inte så ofta vid andra, klassiska, operastycken och då menar jag inte att man kanske redan kan den berättelsen utan för att dramat i sig inte är det viktigaste i dem, utan sången och musiken. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt, jag uppskattar den här skillnaden, men det gör också att jag idag har få minnen från själva musiken, även om dirigenten Lawrence Renes tillsammans med orkestern spelade fantastiskt.

3470216

Det jag minns är berättelsen, vad kan man säga om den? Det var en slags skapelseberättelse, ett människotillblivande men också ett ödesdigert drama som vittnar om mänsklighetens oförmåga att undvika sin egen och skapelsens undergång – igen och igen. Berättelsen handlar om både mänsklighetens tillblivelse och förstörelse, om patriarkatets förgiftande inverkan på högt och lågt, men framför allt på den enskilda människans längtan efter att existera på sina egna villkor. Det kommer fram för allt fram i The Woman, kvinnans, berättelse.

written_fst2

Det är en grym berättelse, det finns inget försonande över människans handlande och det finns inget som väger upp barbariet. Korta stunder av längtan, kärlek och bekräftelsen, men allt leder ändå ner i fördärvet eftersom rädsla, själviskhet och grymheten är starkare. Det enda hopp som finns är att berättelsen börjar om igen och igen i en önskan från änglarnas sida att en dag kanske människan väljer en annan väg. Kanske en dag. Men det var inte idag.

3470052_2048_1152

Nyckelreplikerna då? Blame her for everything, det sägs i samband med skapelsen av The Woman, och har vi inte hört det förut? Det är, för mig, en central replik i hela dramat. Och sedan kommer den andra ”My name is Agnés”. The Woman får sitt namn skrivet på skinnet, hon blir skapade och en egen person fri från The Protector, mannen och beskyddaren, men trots att det leder till allas fördärv är det hennes stora lycka att för en kort stund vara äkta, vara Agnés.

Written on Skin

Sångarna gör fantastiska insatser och dekoren är engagerande men som sagt, det är i första hand berättelsen som sätter spår. Ja, den här operan är verkligen en upplevelse.

Att kungen och drottningen oväntat dök upp och bevistade föreställningen gjorde den inte mindre magisk. Lyckliga, berörda men förvirrade åkte vi hem i natten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s