Pinsamheter på #Bokmässan

bb9

Så var det dags att förlora oskulden igen – dags att som bok- och litteraturälskare för första gången besöka Bok- och biblioteksmässan. Jag tog mig dit med en blandning av förväntan och förfäran. Befann mig av andra skäl i Göteborg och insåg att nu var det ändå dags även om jag medvetet undvikit arrangemanget i hela mitt liv. Jag vet egentligen inte varför, det har bara blivit så.

bb6

Så var jag där. Allt jag oroat mig för slog in. Jag kände mig inte hemma fast man tänker att jag borde varit som fisken i vattnet. Tänkte att jag som bokmissbrukare skulle gå överstyr och släpa hem mängder av böcker och hänga vid varenda monter med en mer eller mindre känd talare. Så blev det inte. Jag trivdes inte alls.

bb3

Helt klart är att jag för det första har mig själv att skylla. Jag gjorde alla klassiska nybörjarmisstag: jag hade skoskav redan när jag kom fram, jag släpade på en alldeles för tung väska redan från början, jag hade inte läst på programmet i förväg utan strosade planlöst hit och dit överväldigad av alla intryck som bara blev ett enda smärtsamt sammelsurium. Så klantigt av mig.

bb4

Men det var inte det enda som orsakade min besvikelse. För det andra blev jag så förvånad över hur saker och ting gick till på mässan. Här samlas alla kvinnor som bär den svenska kulturen, både som besökare och som ansvariga i de många montrarna. Överallt kvinnor, fantastiskt och underbart, men…

Under den tiden jag var där, och i de montrar och på de föredragsplatser jag passerade, befolkades de av äldre herrar, ofta intervjuade av till synes yngre kvinnor. Inget emot äldre, kloka herrar, men det känns ändå väldigt tröstlöst att de fortfarande hyllas som kulturens överstepräster, nä, det kändes unket.

Nu vet jag av programmet att det här inte är hela sanningen, massor av kvinnor deltar i mässan och skulle man sätta sig och räkna kanske det är en balans i antalet medverkande, men ändå, när man besöker mässan för första gången och går ett varv runt är det till synes i varje hörn en äldre herre som hyllas och prisas. Den förste jag såg var Jan Guillou.

bb5

Näste man var Klas Östergren.

bb7

Sedan Lasse Bengtsson. Kloka män, ja visst, men det kändes ändå lite pinsamt å mässan och det svenska kulturlivets vägnar.

bb1

Bäst trivdes jag i den delen av mässan där serietecknarna, science fiction och manga/animé fantasterna höll till. Där fanns framtiden. Inte bara för att de jag såg var yngre utan också för att könsfördelningen var en aning bättre fördelad. Här gick det lättare att andas.

bb2

bb8

Nu ska jag inte klaga, jag erkänner att jag gjorde alla misstag, kanske ska jag ge det hela en ny chans nästa år. Men det är något som inte stämmer när jag upptäcker att det bästa med mitt korta besök på bok- och biblioteksmässan var tågresan hem då jag lusläste programtidningen, med allt innehåll på mässan, och drömde mig bort. Då trivdes jag. Sedan försjönk jag i ”Steglitsan” av Donna Tartt. Där är jag hemma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s